Blogg

14. nov, 2019

I skrivarkursen jag går nu fick vi göra en övning där vi skulle leva oss in i att vi var sju år och plötsligt fick ledigt från skolan en hel dag. Vad skulle vi göra?

Jag skrev:

Om det var fint väder skulle jag vilja gå med några kompisar ut i skogen och bygga kojor. Vi skulle låtsas att vi bodde där alltid. Vi skulle smyga på varandra och ha matsäck med.

Om det var regn skulle jag vilja gå hem och rita och läsa hela dagen.

 

Det slog mig att det är ungefär samma sak som jag skulle vilja göra nu. Om det är fint väder vill jag helst gå ut i skogen hela dagen och ha matsäck med. Om det är regn vill jag helst stanna hemma och skriva och läsa.

 Vad skulle du vilja göra om du var sju år, och plötsligt fick ledigt hela dagen och kunde göra vad du ville? Blunda och känn efter.

11. nov, 2019

 

 

Grådager

tända lampor

det är fortfarande långt till jul, fast jag har redan ätit tre lussekatter

fusk

förr kom de till 1:a advent

nu ska allting helst finnas jämnt

så fort man upplever ett behov ska det kunna tillfredställas omedelbart

och någon tjänar förstås pengar

på att tillfredsställa

det viktiga behovet

till exempel av en lussekatt i mitten av november

 

Var snäll mot dig själv, säger man

vad menas med det?

är jag snäll mot mig själv om jag får äta en lussekatt varje dag?

fast det inte är bra för mig

jag blir tjock och får högt blodsocker

sluta stressa, ta det lugnt

hur?

jag har extraslag på hjärtat, det hoppar omkring som en ko på betessläpp

min man är sjuk (fast han mår bra), mina barn har problem och gården är inte såld

visning igen på onsdag

måste städa

det får inte vara kaffefläckar på soffbordet och tandkrämskladd på badrumshyllan

 

Ett två tre hopp säger hjärtat

minns att det är schottistakt

när det går över till ett två hopp och håller på så ett tag börjar jag må lite konstigt

kan inte prata och gå samtidigt

jodå

undersökt från topp till tå

massor av pengar för landstinget

inget fel, dvs inget farligt fel

säger dom

bara extraslag

det kan stanna kvar eller gå över

den som lever får se

så vi dansar vidare, mitt hjärta och jag

 

 

7. nov, 2019

Igår var SVT här. De skulle spela in ett avsnitt av en kommande serie som heter ”Jakten på en mördare.” Det skulle vara skallgång på grannens oklippta fält. Vår gårdsplan vimlade av bilar och statister i 90-talskläder. Vad jag kan minnas är de kläderna inte så olika de vi har idag, men man såg det på polisuniformerna, och en del statister hade spökat ut sig i kläder som absolut inte skulle passerat som fritidskläder på 90-talet heller. De hade hundar med sig också, för skallgången.  De hyrde vår maskinhall för att äta lunch i, inte så jättehög mysfaktor, men tak över huvudet i alla fall. Några – som jag tror var skådespelare – slog sig istället ner i vårt orangeri, där mysfaktorn är betydligt högre.

Nej, jag har inga bilder på skådisar. Inga bilder alls, den här bredvid är inte härifrån. Vår hund blev stressad, så vi åkte härifrån. När vi kom tillbaks var det strömavbrott, hjulspår i gräsmattan och en och annan fimp på grusgången. Det kan vi leva med, vi fick betalt för maskinhallen. Och hunden är lycklig nu för alla nya lukter i trädgården.

TV-serien ska tydligen handla om Helenemordet här i Skåne. Håll ögonen öppna.

Övrigt: Mitt blodtryck har rusat iväg, trots medicinering. Jag måste stressa ner, skala bort, ta bort press och krav. Inte så lätt, när de värsta stressfaktorerna inte går att påverka.

Jag tänker inte sluta med bloggen. Det är faktiskt trevligt. Ha det så bra så länge!

 

 

 

3. nov, 2019

Jag skrev en text här

säkert den bästa jag skrivit

rolig tänkvärd spirituell

sen råkade jag radera den trodde jag skulle radera en bild som jag inte ville ha

hela texten borta

så bra som den var så kommer jag omöjligt att kunna göra om den

ni som läser kan bara tänka er den

så slagfärdig, stilistisk, på pricken

pricken av vadå?

jamen det säger jag ju inte

det är sekretessbelagt

men bra var det.

 

 

 

31. okt, 2019

Det är vinter i luften fast gräset är grönt, och många buskar också. Konstigt - det är buskarna som slår ut först, och som ändå håller sig längst på hösten. Gissar att det krävs mindre energi för att hålla liv i en liten buske än i ett stort träd. Jag tittar efter katten varje gång jag går ut i trädgården, innan jag kommer ihåg ...

Gården är inte såld (fast kanske kanske kanske kanske, jag törs inte säga något)

Min son säger att jag låter deprimerad och dyster i bloggen. Mer än i verkligheten. Kanske är det så, jag är ganska glad till vardags. Vardagsglad. Kanske är det oro och dysterhet som behöver skrivas bort. Kanske är världen inte en så rolig plats just nu, men det vet ni ju redan om, alla som läser. 

Men alla dagar som jag inte behöver göra tråkiga eller jobbiga saker är jag glad i det lilla formatet. En tom almanacka är det bästa jag vet. En lunch på Smakbruket i Tomelilla eller Ingelsta kalkon räcker för att göra min dag extra festlig.

Nu har jag dessutom börjat på en skrivarkurs hos Jorun Modén. Den heter Flow och Hjältens resa, det är en fördjupningskurs. Vi träffas på måndagkvällarna i datorn. Och nu ska jag göra mina uppgifter, så jag hinner inte skriva mer här.

Livet rullar på.