Blogg

12. jul, 2019

Fortsättning från föregående inlägg:

Vägen är inte speciellt störig.

Inte alls, om man ska vara noga. Och man får bara köra i 40 genom samhället. Och det finns en gångtunnel under, man behöver inte gå över. Från gångtunneln kommer man rakt ut i sanden. Lite udda.

Vi har lagt ett bud. Vi har lämnat gården till en mäklare.

Vad kan nu gå fel?

  1. Vi får sålt gården men får inte huset, och blir tvugna att flytta till något ställe där vi inte alls har lust att bo. (Nej, det kan ju inte hända, då säljer vi inte gården.)
  2. Vi får huset men får inte sålt gården och får betala dubbla lån tills vi går i konkurs. (Jo det skulle ju faktiskt kunna hända.)

Ibland måste man hoppa om man ska komma någonstans.

Idag har de grävt ner en fiberkabel fram till huset. Den här gamla sömniga gården kliver in i den moderna tiden, med fiberkabel och miljögodkänt reningsverk på avloppet. När gamla gubben X bodde kvar här hade han en tank för toaavloppet. Hette det septitank? Den skulle tömmas med jämna mellanrum. Det kostade pengar. Han borrade hål i tanken.

Från början var det förstås torrdass. Då tömde man själv, och behövde inte betala till några satans kommunbyråkrater, föreställer jag mig att han sa. Det var bättre förr, la han säkert till. Det säger jag också ibland nu för tiden.

Vissa saker var bättre förr. Men inte alla.

Huset vi har lagt bud på har ingen fiberkabel ännu. Kommer vi att få betala två gånger till Ystad kommun? Nu har det en parabolantenn. Det känns nästan jämngammalt med torrdass.

9. jul, 2019

En helt okej strand.

 

-          Vet du vad du håller på med egentligen?

-          Varför säger du så? Det låter lite … ovänligt.

-          Ja men hallå! För två veckor sen skulle du flytta till Simrishamn, sen var det Ystad, och nu ska du titta på hus i Svarte! Låt mig påpeka att det är ett litet sömnigt villasamhälle med riksväg 9 tvärs igenom, har du en aning om hur mycket trafik det är där på sommaren?

-          Lugna ner dig. Det är klart jag har, jag har kört där många gånger och svurit över att jag inte tog E65:an istället.

-          Och ändå ska du titta på hus där. Förklara dig!

-          Huset är lagom stort, tomten är lagom stor, det går två tåg i timmen till Malmö/Lund/Ystad, tåget tar sex minuter till Ystad och fyrtiotvå minuter till Malmö. Hörde du det, fyrtiotvå minuter! Från Simrishamn går det ett tåg i timmen och det tar en timma och trettiofyra minuter.

-          Okej, det är ju bra men …

-          Tyst, jag är inte färdig. Det finns dessutom en jättefin cykelbana in till Ystad, den är asfalterad och går längs havet, det tar tjugotvå minuter att cykla. Och vet du hur långt det är till havet?

-          Ja, jo, jag var ju med när du var där och tittade …

-          Just det. 150 meter. Etthundrafemtio meter. Okej, det är inte den finaste stranden i Skåne, men den är helt okej faktiskt.

-          Ja det var den, det måste jag hålla med om. Fast man måste korsa riksväg 9 för att komma dit.

Tystnad

-          Okej, det är inte idealiskt. Nu ska vi dit och titta i morgon igen och sen får vi se. Jag tyckte inte vägen störde mig när vi var där och smygtittade i förra veckan. ”Vårt” hus ligger ju inte vid vägen. Men som sagt, vi får se.

-          -Men Malmö då? Du har ju pratat om Malmö och Limhamn och Ön hela året som gått. Är det inte aktuellt längre?

-          Hur man än vänder och vrider på saken så vill jag gärna ha en trädgård. Det är inte så lätt att få ett litet hus med trädgård nära havet i Malmö. Inte med vår budget.

-          Det är det där med pengar, det landar alltid där, eller hur?

-          Ja. Men du och jag får hålla ihop så klarar vi oss nog.

-          Det håller jag med om. Det vore bra om du kunde skriva färdigt nästa bok medan jag håller på med det här med flytten.

 

 

4. jul, 2019

Om några timmar ska vi åka och titta på två hus i Ystad. Se om vi kan tänka oss det? Ystad har många fördelar. Vi tar dom sen, om det blir av ...

Det blir jobbigt, så klart, att flytta härifrån. Men det börjar också bli jobbigt att bo kvar. Och, om jag ska vara ärlig, en smula tråkigt. Jag har alltså börjat ställa in mig på det, mentalt. Hjärnan omformar sig, bearbetar sig själv, börjar längta bort. 

Längta bort känns det som jag gjort hela livet, och det har lett till att jag har flyttat alldeles för mycket. Nu längtar jag hem - men jag vet inte var hem ligger längre.

Så här skrev jag i höstas, när jag inte hade hunnit vänja mig vid tanken på flytt ännu:

 

Vinden är så mild, ljummen

gräset börjar bli grönt igen efter torkan

två tegelröda fjärilar fladdrar framför mig

som fjärilar brukar i en komplicerad koreografi

klövern blommar om

både den gula, den blåa och den röda

den gula och den blåa visste jag inte att de fanns Innan jag bodde här

Innan jag bodde här

Efter att jag bodde här

Hur blir det då?

jag kommer att sakna minnas gråta

det är mina hagar

mina granar ner mot ån

min å, ja halva i alla fall

min lilla hund kan springa fritt här

det är min tystnad

tystnad som är fågelkvitter, vindsus, en traktor på avstånd, en kråkas hesa krax

det är mitt ogräs, mina nerfallna grenar, mina spindelnät runt fönstren

jag kan gå ut naken på bron på morgonen (om jag vill) och känna efter vad det är för väder

jag kan fylla skåpen med bönor, tomater, choklad och vin

om vi skulle bli insnöade

vi blir insnöade

vi eldar i spisarna

läser med brasan sprakande

blir rastlösa men ändå

är det nåt visst med att vara insnöad som jag inte vill vara utan

 

 

 

30. jun, 2019

-Jag hörde att du varit och tittat på ett hus i Simrishamn. Hur kommer det sig?

-Var hörde du det?

- Jag tror jag såg det på Facebook. Undvik nu inte frågan! Varför var ni där?

-Ja, alltså, om man ser på det rent objektivt så har ju Simrishamn många fördelar. Det ligger vid havet, priserna är ganska okej, där finns all service … och det är en fin liten stad.

- Men har du inte alltid sagt att det ligger på fel sida?

- Jo men det gör ju det. Men ändå, det har blivit bättre. Det finns direkttåg till Malmö och direktbuss till Lund. Och där finns fler vinteröppna restauranger nu än när jag bodde där sist, 1982. Och tänk på hur överexploaterat det har blivit på andra sidan.

- Sant.  Hur var huset då?

-Det var fint. Och en fin trädgård. Tio minuters gångavstånd ner till hamnen.

- Men?

-Ja, där fanns inget garage/verkstad till Kjelle, och det vill han ju ha.

- Jo men det finns det ju inte om ni flyttar till lägenhet heller.

- Nä men … äsch jag vet inte. Kan du vara snäll att lämna mig ifred nu? Jag har annat att göra.

-Typ?

-Jag ska fixa lunch. Jag VET INTE var jag vill bo. Okej?

 

 

 

26. jun, 2019

Jag har jobbat många somrar av mitt liv inne på olika sjukhus. Då går man till jobbet innan det har hunnit bli riktigt varmt, sen jobbar man – i bästa fall – inne i ventilerade lokaler. När man går hem vid fem är det hett som i en bakugn förstås, men sen kommer kvällen med svalka. Nu är det annorlunda. Ungefär så här:

 

Och vad ska vi göra nu då?

lunchen är uppäten, kaffet urdrucket

solen kryper närmare den skuggiga plats vi valde för vår lunch

ta hand om disken

hänga upp en tvätt

ungefär så

 

Jag fyller en gammal barnpool med vatten

tänker att den är till hunden

men den enda som kryper ner i den (frivilligt) är jag

 

Det är trettio grader i skuggan

femtio grader i solen på vårt trädäck

stäng dörren, släpp inte in värmen

 

Jag har planterat några pilträd

hur många år tar det innan dom är stora nog att ge skugga?

 

Jag klagar inte

konstaterar bara fakta

det är för varmt

det har börjat kännas hotfullt, olustigt

är det Gretas fel? (hon har blivit ett begrepp, tösen.)

förr blev man lite upprymd av att det var varmt

tänk, vi har lika varmt som nere vid medelhavet!

Passa på att njut! Drick vin hela natten!

det har vi ingen lust med längre

vem fan vill vara bakis en solig dag mitt i sommaren?

 

Sovrummet är svalt

vid bordet under äppelträdet fläktar det skönt

och i kväll åker jag ner till havet och tar ett dopp.