1. okt, 2018

Måndag. Nystart.

Äntligen har jag börjat skriva igen. Alltså på riktigt, på det jag ska skriva på, nästa roman. Jag har saknat min huvudperson länge nu. Johanna heter hon. Rödhåriga Johanna, som har sagt upp sig från sitt jobb som chef på ortopedoperation för att hon vill skriva. Hon har ärvt sin mormors hus i Tomelilla och slår sig ner där, fast besluten att ge sig själv tre år. Hon har sålt sin bostadsrätt i Lund och lever på de pengarna. För att dryga ut dem lite tar hon uppdrag som god man. Hon får en mycket besvärlig huvudman på sin lott, den nyblivne änklingen Konrad. Tillsammans med advokaten Axel hittar hon ett lik i Konrads takbox.

Att inte skriva kan vara skönt ett tag, särskilt på sommaren när vädret är fint. Men till slut blir det alltid en saknad. Ett tomrum. Allt annat görs istället för.

Jag är tyvärr inte en sån som kan ta tillvara strötimmar, i alla fall inte när jag inte skrivit på länge. Minst en halv dag går det åt. Sen kanske det aktiva skrivandet bara blir en timme, men då är det så det måste vara. Då tog den timmen fyra timmar. Nästa gång kanske det blir tvärtom.

Men det funkar ju inte!

Hösten är i alla fall här. Det känns som tidigt för den här landsändan. Vi brukar ha meterologisk sommar en bra bit in i oktober, november ibland, men nu har det varit kalla nätter länge. En morgon var det tillochmed frost i gräset. Dagarna är somriga, men träden skiftar färg och det luktar så gott i skogen.