11. okt, 2018

Vildsvin i mörkret

Bor man på landet är det mörkt på kvällarna så här års. Mycket mörkt. Förutom de lampor vi själva har på utsidan av huset och ladan är det helt svart.

Det kan vara ganska mysigt. Man ser stjärnorna. Man känner dofterna. Och man hör alla ljud. Löven prasslar ganska ljudligt på sin väg ner till marken. Fåglarna rör sig ibland inne i buskarna. När de tycker att jag och hunden kommer för nära ger de sig ibland iväg i panik, vilket så klart leder till att både hunden och jag hoppar rakt upp i luften. Fast nu har vi lärt oss vilka buskar just de fåglarna bor i, så vi är beredda. På avstånd kan man ibland höra hundar skälla, eller tåget på sin väg ner till Ystad eller upp till Tomelilla. Sen svischar det förbi som en orm av ljus, en påminnelse om att civilisationen finns.

En kväll alldeles nyligen hörde vi ett grymtande alldeles framför oss. Det var regnigt och svart som i en säck. Vi tvärstannade, hunden i koppel bredvid mig. Vi hörde rörelser i grusgången alldeles nära, men vi såg inget. Vi sprang tillbaks till huset det fortaste vi kunde, ca trettio meter. Där stannade vi och lyssnade igen. Fler grymtningar och stampande i gruset.

Morgonen efter var gräsmattan bredvid grusgången uppbökad av vildsvin.