10. mar, 2019

Mat och mer

När jag var liten var jag en sådan där jobbig unge som bara petade i maten och tyckte allting var äckligt. Det gick över när jag var nitton år och flyttade hemifrån. Sen dess har jag gillat det mesta. Man kan nog säga att jag älskar mat. God mat, vanlig mat, alla måltider! Att gå ut och äta är en fest, och jag blir nästan aldrig besviken.

När maten kommer på bordet har jag ingen annan tanke i huvudet än att äta den. Att hålla på och fippla med mobilen för att fotografera maten finns inte i mitt huvud. Inte då.

Jag gillar att titta på andras bilder av mat. Jag blir nyfiken på vad det är om det inte syns, och hur det smakade. Ibland frågar jag.

Om man är sjutton år mår man tydligen dåligt av att se andras perfekta liv på sociala medier. De har vuxit upp med en mobil i handen, och har inte det perspektiv som vi äldre har. När man är sextiosju förstår man att det bara är ögonblicksbilder, och att andras liv inte är bättre än mitt. Vi har alla goda tider och sämre tider. Självklart vill vi visa upp det bästa, som vi är glada och stolta över. En ny soffa, ett fint hotellrum, en smaklig måltid, ett pris vi har vunnit.

Det vill säga, om man har kameran framme.