20. mar, 2019

Eget beröm, luktar det illa? Eller inte?

Jag måste erkänna en sak: jag gillar inte det här moderna sättet att höja sig själv till skyarna. Berömmet ska komma från andra. Men i dagens värld måste man kunna det. Om man inte klarade av att framhäva sig själv innan, så får man lära sig när man söker jobb och ska skriva CV. Mina starkaste sidor … jag är bra på … och sen kommer frågorna igen om man lyckas ta sig till intervju. De unga har lärt sig, de har inga problem med detta, utan att skämmas för sig rabblar de upp alla de där sakerna som man ”ska” vara bra på nuförtiden. De är flexibla, positiva, kommer lätt överens med andra, får saker gjorda, ser möjligheter i stället för problem osv. Jag har jobbat som chef i sju år, och visst är det så att man slutar höra orden och istället tittar och lyssnar på andra signaler. Hur en människa pratar och gestikulerar, blicken, rörelserna, allt det där som gör oss till en person.

Jag minns min första jobbintervju, jag tror det var 1973, jag sökte ett sommarjobb som växeltelefonist (!). När chefen bad mig berätta om mig själv så avslöjade jag att jag egentligen var ganska blyg och inte gillade att prata i telefon. Och så var jag nog lite slarvig.

Jag fick inte det jobbet. Istället började jag som sjukvårdsbiträde, de anställde alla som stod på två ben.

För närvarande så måste jag göra reklam för mig själv om jag vill sälja några böcker. I dag har jag fått lite draghjälp av Jorun Modén. Jag gick en kurs för henne och skrev delar av Contra Tiempo under den tiden. Det var en mycket bra kurs, jag kan varmt rekommendera hennes kurser, det finns mycket att välja på. I alla fall, när jag gick den kursen så upptäckte jag att hon publicerar de elever som blivit utgivna på sin hemsida i ”Walk of Fame”. Jag var grymt avundsjuk på dem som fanns med där – och nu är jag med själv!

Det var dit jag ville komma. Här är länken:

https://forfattarkurs.se/walk-of-fame-vi-blev-utgivna/