23. apr, 2019

A place called home.

Gården Björkudden 1

 

På Björkudden ligger två gårdar, nr 1 och nr 2. Bägge hör till byn Fårarp. Gårdarna är små, vår gård är 2,7 ha. Det är inte mycket om man ska leva på det, men här finns fisk i ån och gott om vilt. Jorden är väldigt sandig, kullarna här runtomkring är egentligen stora sanddyner.

Sen järnvägen byggdes (ca 1850 – 60) har Björkudden skilts från sin by. När man byggde järnvägen drog man nämligen om Nybroån också, grävde en kanal helt enkelt, så vi har både järnvägen och ån att korsa om vi ska ta oss fågelvägen till Fårarp. En del av den gamla Nybroån finns också kvar och rundar de bägge gårdarna.

Nybroån sägs utgöra gränsen för Österlen, dvs allt öster om Nybroån tillhör Österlen. Vi bor mittemellan den gamla och den nya sträckningen och vet därför inte om vi bor på Österlen eller inte.

Hur gammal är gården då? ja, det vet vi ju inte. Kanske kan man forska i arkiv och ta reda på det. När vi har renoverat har vi hittat både brända och obrända tegelstenar. De obrända är äldre, men eftersom det är blandat kan man väl tänka sig att den som byggde detta huset tog vad han hade. Kanske låg här en äldre gård, vars stenar man använde. Att nuvarande byggnad inte är så gammal som sjuttonhundratal är lätt att se, då hade det varit ännu lägre i tak. Vi gissar på sent artonhundratal.

Läget vid en å som kröker sig i en halvcirkel har varit gynnsamt. Här har bott folk sen stenåldern. På lantmäteriets karta är det utritat flera symboler för fornminnen. När de plöjde jorden här hittade de saker, flintyxor tex. Sådant berättade man inte för myndigheterna, då kom det en massa folk som skulle gräva och ”förstöra”. Det berättade Curt för mig. 

Curt kom och hälsade på här en dag för några år sedan. Han föddes här på gården 1932. Hans far hade varit militär och anställd vid Ystads dragonregemente. När det lades ner 1927 fick fadern välja mellan att få en tjänst som polis, eller en gård. Han valde gården, Björkudden 1.

Curt hade två äldre bröder. De bodde i det rum som vi nu har som tvättstuga. Curt föddes i det hörn där jag nu sitter och skriver. I dag är det ett stort kombinerat matrum och sällskapsrum, då var det två rum, och den ena delen var alltså sovrum. Vårt sovrum var då finrummet, kammaren, som inte eldades upp eller användes utom till ”fint”. Den gamla ladan är vårt vardagsrum, och uppe på höloftet har vi våra gästrum.

Curt flyttade hemifrån redan 1948, vid sexton års ålder. Hans föräldrar bodde kvar, hans far blev änkling och bodde kvar här ända in på 80-talet. Sen har här bott en lång radda av människor, som har renoverat på alla möjliga och omöjliga vis. En del var bra, en del hade varit bättre ogjort. Någon har lagt marmorgolv i två av rummen. Någon har lagt klinkergolv med golvvärme i den gamla ladan/vardagsrummet. Någon har planterat bärbuskar och fina träd. Någon har byggt en bro över ån (fast den håller på att rasa nu.) En stor rök stå i ett hörn bakom hönshuset. Vem har haft den? Jag tänker att jag ska sätta igång den, en riktig varmrök! Och hönshuset har så vackra glasfönster från golv till tak. Tack vare en trasig fönsterruta kan katten smyga in där. Hon får mat därinne två gånger om dagen – om hon visar sig.

Jag lägger ut ett fotoalbum med bilder härifrån för den som är intresserad.