Nuförtiden

Jag har jobbat många somrar av mitt liv inne på olika sjukhus. Då går man till jobbet innan det har hunnit bli riktigt varmt, sen jobbar man – i bästa fall – inne i ventilerade lokaler. När man går hem vid fem är det hett som i en bakugn förstås, men sen kommer kvällen med svalka. Nu är det annorlunda. Ungefär så här:

Och vad ska vi göra nu då?

lunchen är uppäten, kaffet urdrucket

solen kryper närmare den skuggiga plats vi valde för vår lunch

ta hand om disken

hänga upp en tvätt

ungefär så

Jag fyller en gammal barnpool med vatten

tänker att den är till hunden

men den enda som kryper ner i den (frivilligt) är jag

Det är trettio grader i skuggan

femtio grader i solen på vårt trädäck

stäng dörren, släpp inte in värmen

Jag har planterat några pilträd

hur många år tar det innan dom är stora nog att ge skugga?

Jag klagar inte

konstaterar bara fakta

det är för varmt

det har börjat kännas hotfullt, olustigt

är det Gretas fel? (hon har blivit ett begrepp, tösen.)

förr blev man lite upprymd av att det var varmt

tänk, vi har lika varmt som nere vid medelhavet!

Passa på att njut! Drick vin hela natten!

det har vi ingen lust med längre

vem fan vill vara bakis en solig dag mitt i sommaren?

Sovrummet är svalt

vid bordet under äppelträdet fläktar det skönt

och i kväll åker jag ner till havet och tar ett dopp.