Nuförtiden
Jag har jobbat många somrar av mitt liv inne på olika sjukhus. Då går man till jobbet innan det har hunnit bli riktigt varmt, sen jobbar man – i bästa fall – inne i ventilerade lokaler. När man går hem vid fem är det hett som i en bakugn förstås, men sen kommer kvällen med svalka. Nu är det annorlunda. Ungefär så här:
Och vad ska vi göra nu då?
lunchen är uppäten, kaffet urdrucket
solen kryper närmare den skuggiga plats vi valde för vår lunch
ta hand om disken
hänga upp en tvätt
ungefär så
Jag fyller en gammal barnpool med vatten
tänker att den är till hunden
men den enda som kryper ner i den (frivilligt) är jag
Det är trettio grader i skuggan
femtio grader i solen på vårt trädäck
stäng dörren, släpp inte in värmen
Jag har planterat några pilträd
hur många år tar det innan dom är stora nog att ge skugga?
Jag klagar inte
konstaterar bara fakta
det är för varmt
det har börjat kännas hotfullt, olustigt
är det Gretas fel? (hon har blivit ett begrepp, tösen.)
förr blev man lite upprymd av att det var varmt
tänk, vi har lika varmt som nere vid medelhavet!
Passa på att njut! Drick vin hela natten!
det har vi ingen lust med längre
vem fan vill vara bakis en solig dag mitt i sommaren?
Sovrummet är svalt
vid bordet under äppelträdet fläktar det skönt
och i kväll åker jag ner till havet och tar ett dopp.
Senaste kommentaren