Hem och bort

Om några timmar ska vi åka och titta på två hus i Ystad. Se om vi kan tänka oss det? Ystad har många fördelar. Vi tar dom sen, om det blir av ...

Det blir jobbigt, så klart, att flytta härifrån. Men det börjar också bli jobbigt att bo kvar. Och, om jag ska vara ärlig, en smula tråkigt. Jag har alltså börjat ställa in mig på det, mentalt. Hjärnan omformar sig, bearbetar sig själv, börjar längta bort. 

Längta bort känns det som jag gjort hela livet, och det har lett till att jag har flyttat alldeles för mycket. Nu längtar jag hem - men jag vet inte var hem ligger längre.

Så här skrev jag i höstas, när jag inte hade hunnit vänja mig vid tanken på flytt ännu:

Vinden är så mild, ljummen

gräset börjar bli grönt igen efter torkan

två tegelröda fjärilar fladdrar framför mig

som fjärilar brukar i en komplicerad koreografi

klövern blommar om

både den gula, den blåa och den röda

den gula och den blåa visste jag inte att de fanns Innan jag bodde här

Innan jag bodde här

Efter att jag bodde här

Hur blir det då?

jag kommer att sakna minnas gråta

det är mina hagar

mina granar ner mot ån

min å, ja halva i alla fall

min lilla hund kan springa fritt här

det är min tystnad

tystnad som är fågelkvitter, vindsus, en traktor på avstånd, en kråkas hesa krax

det är mitt ogräs, mina nerfallna grenar, mina spindelnät runt fönstren

jag kan gå ut naken på bron på morgonen (om jag vill) och känna efter vad det är för väder

jag kan fylla skåpen med bönor, tomater, choklad och vin

om vi skulle bli insnöade

vi blir insnöade

vi eldar i spisarna

läser med brasan sprakande

blir rastlösa men ändå

är det nåt visst med att vara insnöad som jag inte vill vara utan