Hem och bort
Om några timmar ska vi åka och titta på två hus i Ystad. Se om vi kan tänka oss det? Ystad har många fördelar. Vi tar dom sen, om det blir av ...
Det blir jobbigt, så klart, att flytta härifrån. Men det börjar också bli jobbigt att bo kvar. Och, om jag ska vara ärlig, en smula tråkigt. Jag har alltså börjat ställa in mig på det, mentalt. Hjärnan omformar sig, bearbetar sig själv, börjar längta bort.
Längta bort känns det som jag gjort hela livet, och det har lett till att jag har flyttat alldeles för mycket. Nu längtar jag hem - men jag vet inte var hem ligger längre.
Så här skrev jag i höstas, när jag inte hade hunnit vänja mig vid tanken på flytt ännu:
Vinden är så mild, ljummen
gräset börjar bli grönt igen efter torkan
två tegelröda fjärilar fladdrar framför mig
som fjärilar brukar i en komplicerad koreografi
klövern blommar om
både den gula, den blåa och den röda
den gula och den blåa visste jag inte att de fanns Innan jag bodde här
Innan jag bodde här
Efter att jag bodde här
Hur blir det då?
jag kommer att sakna minnas gråta
det är mina hagar
mina granar ner mot ån
min å, ja halva i alla fall
min lilla hund kan springa fritt här
det är min tystnad
tystnad som är fågelkvitter, vindsus, en traktor på avstånd, en kråkas hesa krax
det är mitt ogräs, mina nerfallna grenar, mina spindelnät runt fönstren
jag kan gå ut naken på bron på morgonen (om jag vill) och känna efter vad det är för väder
jag kan fylla skåpen med bönor, tomater, choklad och vin
om vi skulle bli insnöade
vi blir insnöade
vi eldar i spisarna
läser med brasan sprakande
blir rastlösa men ändå
är det nåt visst med att vara insnöad som jag inte vill vara utan
Senaste kommentaren