12. jul, 2019

Fakta

Fortsättning från föregående inlägg:

Vägen är inte speciellt störig.

Inte alls, om man ska vara noga. Och man får bara köra i 40 genom samhället. Och det finns en gångtunnel under, man behöver inte gå över. Från gångtunneln kommer man rakt ut i sanden. Lite udda.

Vi har lagt ett bud. Vi har lämnat gården till en mäklare.

Vad kan nu gå fel?

  1. Vi får sålt gården men får inte huset, och blir tvugna att flytta till något ställe där vi inte alls har lust att bo. (Nej, det kan ju inte hända, då säljer vi inte gården.)
  2. Vi får huset men får inte sålt gården och får betala dubbla lån tills vi går i konkurs. (Jo det skulle ju faktiskt kunna hända.)

Ibland måste man hoppa om man ska komma någonstans.

Idag har de grävt ner en fiberkabel fram till huset. Den här gamla sömniga gården kliver in i den moderna tiden, med fiberkabel och miljögodkänt reningsverk på avloppet. När gamla gubben X bodde kvar här hade han en tank för toaavloppet. Hette det septitank? Den skulle tömmas med jämna mellanrum. Det kostade pengar. Han borrade hål i tanken.

Från början var det förstås torrdass. Då tömde man själv, och behövde inte betala till några satans kommunbyråkrater, föreställer jag mig att han sa. Det var bättre förr, la han säkert till. Det säger jag också ibland nu för tiden.

Vissa saker var bättre förr. Men inte alla.

Huset vi har lagt bud på har ingen fiberkabel ännu. Kommer vi att få betala två gånger till Ystad kommun? Nu har det en parabolantenn. Det känns nästan jämngammalt med torrdass.