30. jul, 2019

Vad ska vi göra nu?

 

 

Klockan är halvfyra på eftermiddagen. Här har varit visning, både idag och i fredags. Huset är städat, fejat, stylat. På badrumshyllan står en glasflaska med några lavendelkvistar istället för våra tandborstar, de är undangömda i en plastback. Hårtorken ligger i tvättkorgen, brödrosten instoppad i ett skåp.

I flera dagar har det känts som man inte kan röra sig fritt. Sommaren rusar förbi. Jag ligger på knä och rensar ogräs eller torkar döda flugor ut fönstren.

Nu överdriver jag. Som vanligt, skulle min man säga. Vi har haft vänner på besök, och igår var jag nere på stranden alldeles själv och badade i vatten som var ungefär 22 grader. Det var härligt. Det är inte alls synd om mig. Att vi hittade ett hus vi ville ha och började den här processen mitt i sommaren är vårt eget val. Det är så det blir ibland i livet.

Ännu så länge är det ingen som har lämnat något bud, fast här har varit rekordmycket folk och tittat. Det kanske är en gratis turistattraktion, att få gå runt i någons renoverade skånegård? Eller så kommer de hit och märker hur stort det är, hur mycket mark det är att sköta om. Att baksidan av huset inte är i ordning och behöver målas, eftersom vi inte har hunnit dit ännu. Kanske tycker de att det ser lite tråkigt ut att gräsmattan är bitvis uppgrävd. (Fiberkabel, avlopp med reningsverk, regnvattensystem.) Kanske kan de inte föreställa sig hur det ser ut när gräset vuxit upp där igen, för det gör det ju. Kanske liter de inte på att vi ska sätta upp räcken på övervåningarna? (Vi väntar på snickaren, och han har faktiskt varit här och tagit mått i förra veckan.)

Kanske är det för mycket ogräs i rabatten?

Kanske är grusvägen hit för dålig?

Jo, jag fattar att det är möjligt att någon av spekulanterna som var här läser detta. Man kan hitta hit om man googlar på mitt namn.

Dags att tänka på något annat. På bokmässan i höst ska jag prata om romernas roll för utvecklingen av flamenco som konstform.  Dags att börja läsa på – det är några år sedan jag gjorde den researchen.

***

Klockan är halvåtta söndag kväll. Ingen har ringt och lagt ett bud ännu.  Tänk om ingen vill köpa vår gård? Vi kommer att få leva på marginalerna, med två hus att sköta om.

Man kan hyra ut på Air b&b. På vintern? Nej, knappast.

***

Måndag förmiddag, efter en alldeles för varm natt och alldeles för lite sömn – fortfarande inget bud.

Det slår mig att göken har flyttat. Jag har inte hört den på en vecka eller så. Nu hörs mest ringduvorna, de kuttrar så hemtrevligt i buskarna. Grönskan är en kompakt mur bakom huset som är till salu. Fåglarna lever sitt liv oberoende av oss.

Men katten – kommer den som köper att ge henne mat?

***

Tisdag förmiddag. Det här huset blir nog aldrig sålt. Lika bra, jag tycker om det. Vi får hyra ut i Svarte.

I eftermiddag ska temperaturen sjunka med tio grader, det ska bli spännande att vara med om det. Jag tänker sitta på trädäcket med en kopp kaffe och känna hur den sjunker.