31. okt, 2019

Gå vidare

Det är vinter i luften fast gräset är grönt, och många buskar också. Konstigt - det är buskarna som slår ut först, och som ändå håller sig längst på hösten. Gissar att det krävs mindre energi för att hålla liv i en liten buske än i ett stort träd. Jag tittar efter katten varje gång jag går ut i trädgården, innan jag kommer ihåg ...

Gården är inte såld (fast kanske kanske kanske kanske, jag törs inte säga något)

Min son säger att jag låter deprimerad och dyster i bloggen. Mer än i verkligheten. Kanske är det så, jag är ganska glad till vardags. Vardagsglad. Kanske är det oro och dysterhet som behöver skrivas bort. Kanske är världen inte en så rolig plats just nu, men det vet ni ju redan om, alla som läser. 

Men alla dagar som jag inte behöver göra tråkiga eller jobbiga saker är jag glad i det lilla formatet. En tom almanacka är det bästa jag vet. En lunch på Smakbruket i Tomelilla eller Ingelsta kalkon räcker för att göra min dag extra festlig.

Nu har jag dessutom börjat på en skrivarkurs hos Jorun Modén. Den heter Flow och Hjältens resa, det är en fördjupningskurs. Vi träffas på måndagkvällarna i datorn. Och nu ska jag göra mina uppgifter, så jag hinner inte skriva mer här.

Livet rullar på.