1. jan, 2020

Nytt år, ny blogg. Nyårsafton.

 

Det var igår, nyårsafton. Solen sken som på våren. Det fick alla tomtar och ljusslingor i Svenstorps by att se lite malplacerade ut när vi körde genom byn på väg mot Svarte. På radion spelades Hotell California. Det stämde bättre med mitt humör än tomtarna.

 

”You can check out any time you like

But you can never leave.”

 

Kan det sägas bättre? Nej, det kan det inte. Det är precis så det är. Man kan bara åka med, och hålla i sig om det går. Ibland går inte ens det.

I Svarte packade vi in lite möbler vi tagit med dit. Nu går det att bo där, om man skulle vilja. Sova över, titta på TV, laga lite enklare mat. Jag leker med tanken att flytta dit några dagar för att skriva. Skriva från morgon till kväll och äntligen få något gjort. Jag har en skrivarlya vid havet, fyra rum och kök. Haha.

Det blåste nordlig vind, då är det lä nere vid havet, så vi gick där. Då känner jag att jo, jag kommer att kunna leva här.

Sträckläser en bok om att odla i pallkrage. Liten trädgård är inget hinder när det finns pallkragar. Och så himla liten är inte trädgården, 700 kvadratmeter. Men nu har vi 27 000 kvadratmeter. Fast det är ju lite för mycket om man ska vara ärlig. Särskilt när man får ont i ryggen av minsta lilla grävning.

 

Firade vi på kvällen? Tja, vi åt god mat och drack vin. När bonden på andra sidan ån fyrade av sina raketer hade vi nästan somnat. Vi lever i stand-byläge.