4. jan, 2020

Funderingar

 

 

Åttiotvå personer har varit inne och tittat på Det grå albumet. På bara några dagar - visst är det märkligt?

I morse när jag tittade upp från den virtuella morgontidningen såg jag en rådjursända hoppa iväg över den närmaste gräsmattan. Då regnade det. Nu skiner solen och värmer växterna som övervintrar i orangeriet. Det känns som vi behöver gå ut igen, i solen, hunden och jag. Den piggar faktiskt upp lite grann, den där stora brinnande bollen på himlen. Annars är jag stundtals så djupt nere i depressionen att jag inte kan låta det ta plats här på sidorna. Det är ju trots allt inte en privat dagbok. Men jag har förstått att det är det privata som lockar läsare, bloggare och youtubare som lägger ut hela sin tillvaro på sociala medier får massor av följare. Det kallas att vara öppen, att dela med sig, att det får andra att känna igen sig och känna sig mindre ensamma.

Vill jag ha följare? Ja. Så klart. 

Jag hade tänkt skriva nej, men fingrarna skrev ja. 

Massor av följare? Reklamkontrakt? 

Det tror jag inte. Då följer det nog med en massa annat, som jag inte är intresserad av. Men jag vill gärna att människor läser det jag skriver, och att jag får skriva på mina egna villkor. Om någon skulle vilja kommentera något av det jag skriver så går det bra, antingen i gästboken eller privat till mig: piamari7@hotmail.com