25. feb, 2020

Fantasy

Jag är nog alldeles för gammal för att läsa fantasy - fast det struntar jag i, för jag gillar det! Nåja, inte all fantasy. Den måste vara BRA. Och det gäller ju all litteratur, man måste tycka att det är bra, det måsta fånga en. Till och med en nobelpristagare måste lyckas fånga en. Man tycker ju inte automatiskt att något är bra bara för att det är en nobelpristagare som har skrivit det. Eller hur? Det gör väl inte du heller?

Vad är det då som jag tycker är bra med fantasy?

Det är spännande! Jag gillar det fantasifulla, hur de trånga gränser vi har i vår verklighet bara upphävs, allt är möjligt. Jag gillar de unga hjältarna/hjältinnorna som strider mot övermänsliga krafter, skadas, hotas, ibland nästan utplånas, men som med stort mod och oftast stor ödmjukhet reser sig och segrar! 

Om inte det är peppande så vet jag inte vad som är det.

Sen har vi underavdelningen urban fantasy. Vad är det?

Oftast är det en fantasy som utspelar sig i nutid, i en stad, men det finns säkert fler tolkningar. Ett exempel på denna genre är Nene Ormes böcker, som utspelar sig i Malmö. Här är en länk om du vill veta mer om denna genre:

https://sfbokmalmo.wordpress.com/foredrag/urban-fantasy/

 

Nu har jag just läst alldeles utmärkt klassisk fantasy av min kollega på Ebes förlag, Maria Wälsäter. Jag har haft boken i hyllan ett år eller så, och när jag nu äntligen öppnade den kunde jag knappt släppa den igen, så bra var den. Den har alla de klassiska fantasyigredienserna: parallella världar, magi, kampen mellan det onda och det goda, samt en sprakande kärlekshistoria. Det som gör att den NÅR FRAM till mig är nog språket, Maria har ett levande och intelligent språk utan överdrifter. (Jag har svårt för språkliga överdrifter.) Och så är den väldigt spännande. Man får inte andas ut långa stunder förrän hon höjer pulsen igen! Jag har nu läst del 1, Avien, och ska snart börja med del 2, Stjärnfödd. Tack Maria för denna läsupplevelse!