18. maj, 2020

Lite om Svarte, som har blivit mitt hem

Bilden föreställer Disas ting, se nedan.

 

Svarte är ett litet villasamhälle vid havet. De äldsta husen ligger närmast havet, och ser ut att ha tillhört fiskare. Man ser att de varit små från början, men nu är de påbyggda och tillbyggda på alla ledder, ofta med en bil utanför som inte tillhör de billigaste.

Här finns ingen hamn, båtarna ligger uppdragna på stranden.

Ovanför den nedre raden hus delades det ut bygglov på 60-talet. Man byggde enligt tidens mode, enplanshus i rött tegel, med källare och gillestuga. Ett sådant bor vi i. Ännu längre upp ser man att byggstilen tillhör 70-talet, och sen har det fortsatt så. År 2010 bodde här 902 personer, sen dess har det byggts mer. 

Svarte har två fördelar framför andra små byar: Pågatågsstation och havet. Här finns flera fornlämningar, gravhögar och diverse stenar. mest känt är Disas ting, som vi passerar varje dag med hunden. Jag citerar från Svarte byalags hemsida:

 

"Disas Ting är en ålderdomlig fornlämning i Svarte. Namnet kommer från en legend om att jungfru Disa en gång hållit ting på platsen. Själva fornlämningen är en rektangulär stenkrets 36 meter x 16 meter.

År 1920 gjordes en arkeologisk undersökning av en del av området. Det visade sig då, att det fanns ett kullerstenslager innanför stenkretsen och att brända människoben låg spridda över kullerstensytan. På två ställen, i mitten och strax väster om mitten, var kullerstenarna skörbrända (eldpåverkade). Lämningarna tolkades som resterna av en grav från äldre järnåldern, ca 500 f Kr – 400 e Kr.

Det finns även andra tolkningar. En äldre tolkning går ut på att Disas Ting varit en långdös, det vill säga en grav från yngre stenåldern, ca 3 300 f Kr. Långdösarna bestod av en eller flera gravkammare av stenblock som täcktes av en stor rektangulär jordhög med stående stenblock längs sidorna.

Inför Disas Ting står vi alltså med olika tolkningar, båda osäkra. Mer säkert är att det väster om Disas Ting har legat en boplats från sten- eller bronsåldern och ett gravfält från senare delen av bronsåldern. Här fanns det bronsföremål i gravarna som daterar dem till ca 1 000 f Kr. Gravarna var brandgravar där de brända benen och gravgåvorna lagts i en urna av keramik och satts ner i jorden. Vi vet inte hur dessa gravar var markerade ovan jord eller om de var det alls."

 

Trivs vi? Ja, det gör vi, men just nu är ju livet lite enahanda för många av oss. Det är inte enbart coronaviruset som är orsaken till det, vädret är också trist. 

Men det kommer att bli bättre. Det vet vi . Eller hur?