11. jun, 2020

... och så går tiden

Hunden har vant sig.

Vi har vant oss.

Då och då saknar jag de fria vidderna, gladorna som alltid ropade ovanför medan de flög sina rundor. 

Men här är okej. Den lummiga trädgården. Havet. Grannar med hundar, det gör hunden så lycklig att man blir glad, själv också.

Här finns ett stort uterum. Alltså verkligen stort. Jag stegade just upp de till trettiofem kvadratmeter. Det finns lägenheter som är mindre än så. Där har vi nu börjat träna. En ny, nyttig vana. Varannan dag kör vi tjugo minuter Tabataträning. Du kan googla på Tabata, om du vill veta vad det är. Det är skönt att träna hemma, ingen som ser en.

Inga nya träningskläder behövs.

Man behöver inte skämmas om man har svårt att komma upp från golvet.

Det ska vara bra för både kroppen och hjärnan.(Gudarna ska veta att det behövs!)

Det kan ju aldrig vara fel.

Jag har faktiskt märkt att jag är piggare och gladare de dagar vi tränar. Det kan ju förstås bero på att jag blir nöjd med mig själv för att jag varit duktig. Den generation jag tillhör är alltid skeptisk. Vi lärde oss att vara det. Kritiska. Hittar de svaga punkterna. Pekar på dem. Generationerna före oss hade mer godtagit allt som överheten sa. 

Sen är det ju hundpromenader och trädgårdsarbete också. Ska ut och gräva nu!