20. jun, 2020

Ibland vill man bara lägga av och ... göra vad då?

 

 

Men egentligen

vad spelar det för roll

om man anstränger sig

i mitt fall

skriver

 

Man kan strunta i det, att skriva

spela spel på mobilen, datorn, kolla tv-serier

i det oändliga

eller, mer meningsfullt

umgås med hunden och maken

rensa ogräs

se till att få ner mer plantor och fröer i jorden

som går att äta

 

Men om jag inte skriver så tänker jag, samma ord som jag nu skriver

då fladdrar alla meningarna bara iväg ut från mitt huvud ut i luften runtomkring

det blir liksom mer färdigt, avslutat, om det är skrivet

man kan gå vidare

 

Att gå vidare, det känns lite meningsfullt

rentav trendigt, medvetet

man kan se rubriken framför sig

”Då insåg jag att det är dags att gå vidare.”

Man kan däremot inte tänka sig rubriken

”Då insåg jag att det är dags att stanna kvar, gräva ner sig och stagnera.”

 

Man kan ju faktiskt skriva bara för att, för sig själv, utan att tänka utgivning försäljning ära pengar

det känns liksom lite hopplöst då, om man tänker så, en massa krav

men om det bara är för mig

och för dig som faktiskt läser detta just nu

då känns det ju meningsfullt/fulltavmening i alla fall