4. aug, 2020

Samtal med ett äppelträd på Öland

 

 

 

 

 

Trädet: Sitt här och vila du. Du kan luta dig mot stammen, det går bra.

Jag: Tack. Jag är verkligen trött. Så skönt med ryggstöd.

Trädet: Inte så många som kommer nu mitt i sommaren. Jag tycker om när det kommer människor. Men på vintern, när ni kommer med sågar och vassa saxar är det inte så roligt. Jag gråter när ni klipper av mina grenar. Men ni hör mig aldrig.

Jag: Gör det ont? Det visste jag inte!

Trädet: Inte så – men det finns ju en anledning till att jag skjuter nya skott. Jag vill bli stor! Jag vill sträcka mig mot himlen och få massor av frukt. Men ni, ni vill bara ha det på ert sätt. Allt ska passa er. Glest med grenar ger stora söta frukter, eller hur. Gallrar bort hälften av mina barn …

Jag: Dina barn, är det så det känns?

Trädet: Ja, faktiskt. Men sen när äppelplockarna kommer på hösten, då är det trevligt. Prat och skratt och sällskap hela dagarna, då lever jag upp. Och ibland får jag lite kogödsel, det är det bästa som finns. Oj! Jag råkade andas djupt, kände du det? Jag tror att du kände det. Var snäll och tala inte om det för någon annan människa!

Jag: Nej då träd. Sluta inte andas. Om jag berättar så är det ingen som tror mig. Du kan vara lugn. Och du - jag vill att du står kvar här nästa gång jag kommer.