17. aug, 2020

Möte med en stenåldersflicka - utdrag

 

 

Dagen efter, när jag vittjade näten, kom flickan och satte sig bredvid mig igen. Hon var ganska tydlig nu. Jag kunde se att hon flätat in en vildros i sin fläta.

”Vad heter du?” frågade jag.

Hon tittade på mig. Rörde på munnen, men det kom inget ljud. Jag försökte igen. Pekade på mitt eget bröst.

”Anna.” Sen pekade jag på henne. ”Och du?”

Hon rörde på munnen igen. Det kom ett tyst ljud, jag fick anstränga mig till mitt yttersta för att höra.

”Tuuu va”

”Tuva?”

Hon log och nickade.

Jag hade fått fisk, två stycken som jag inte visste vad det var för sort. Jag räckte den ena till henne. Hon log och skakade på huvudet.

Om hon är ett spöke så äter hon väl inte, tänkte jag. Eller äter hon spökfisk?

Hon log och skakade på huvudet igen. Kunde hon höra vad jag tänkte? Sen pekade hon på fisken, och sen på katten som satt och putsade sig en bit bort.

”Javisst, katten kan få den. Men den bortskämda katten vill helst ha den grillad, så hon får vänta.