11. okt, 2020

Snart har halva oktober OCKSÅ gått!

 

Hösten börjar smyga sig över oss, även här i södraste Skåne. Det mesta är fortfarande grönt, men en del träd och buskar har skiftat färg. De svagaste?

Solen går ner kvart över sex.

Skogspromenader kräver ordentliga skor och regnjacka.

Hunden är pigg. (Det är han inte när det är varmt ute.)

Den här hösten undrar man. Man undrar hur länge coronaviruset ska härja bland oss. Man undrar hur det amerikanska folket kan tycka att Trumpen gör ett bra jobb, och om de tänker rösta på honom en gång till. Man undrar om det ska bli omval i Sverige. Man undrar vad man ska ha till middag, och om det är något bra på TV ikväll.

Fast den sista undringen avslöjar väl bara vilken generation man tillhör.

Telefonkulturen pratade vi om vid lunchen idag, maken och jag. Att vi alltid svarade med telefonnumret, förr. (Förr = när vi var barn.) Och att man alltid svarade i telefonen. Det gör man inte nu. Av flera skäl gissar jag, men för mig gäller att jag kan se vem som ringer och då kan jag ringa upp när jag kommer hem istället för när jag står i kön på ICA .

Jag läste att många unga tycker att det är oförskämt att ringa upp utan att förvarna. Man ska skicka ett sms och fråga om det är okej. 

Just nu undrar jag om jag ska gå ut och dra upp några palsternackor till middag. 

Jag undrar också om jag ska våga åka till Stockholm några dagar. Har bestämt mig för att avaktta utvecklingen på coronafronten och se vart den tar vägen. Annars tänker jag mig några dagar på Skeppsholmens vandrarhem och att sitta och skriva i biblioteket på arkitekturmuseet. 

 

Kanske blir det inget annat än undringar denna höst. Mycket snack och lite verkstad. Mycket kackel och inga ägg. 

Kan du fler talesätt med samma innebörd?