29. nov, 2020

1:a advent

 

Lite frost i gräset i morse. Vindstilla vid havet. Vi räfsar löv och sätter upp julbelysning. (Nej, det är inte vårt hus på bilden!) Villagatorna här blir onekligen lite ljusare och gladare av belysningarna som vi som bor här sätter upp. Mörkret är kompakt utan  dem. 

Tre veckor till. Sen vänder det.

Folk säger till varandra "Tänk om vi kunde få lite snö till jul!" men i Skåne brukar snön inte komma förrän i februari, just när man börjar se fram emot våren. Och så säger de "ja det blir ju en annorlunda jul i år."

Det blir det, för en del, inte för andra. Många är lika ensamma som vanligt. Kanske känns det bättre när man delar ödet med fler? I Ystad brukar restaurang Marinan ordna jul för ensamma och hemlösa, nu gör de inte det på gruna av pandemin, de kör ut mat istället.

Till de hemlösa? 

Min dotter kommer inte hem till Sverige pga coronan. Tveksamt om min son vågar sig hit på grund av coronan. Troligtvis kan inte min man åka upp till sina barn och barnbarn på grund av ... ja ni fattar.

Jag klagar inte. Vi har varann. Vi är inte hemlösa, vi har ett varmt hus med julbelysning utanför, och massor av böcker att läsa. Jag har precis börjat läsa om Kallocain av Karin Boye. Den är lika bra som jag minns den. En viktig bok!

Tänk om man kunde skriva en sån!