19. dec, 2021

Nittonde december

Fem dagar till julafton. Skåpen är fyllda med mat. Hur ska vi kunna äta upp allt det?

Coronan har satt stopp för min dotters resa, hon bor på Bali, har inte kunnat resa hem på snart två år. Hon skulle annars ha ätit upp det mesta av sillen och laxen. (Nej det är så klart inte bara därför jag saknar henne.)

Min son dyker nog upp, hoppas jag, det kan man aldrig vara riktigt säker på, men han är hursom helst inte så stor i maten.

Maten är ett icke-problem.

Det finns så mycket annat.

Det är på något sätt skönare att oroa sig över att man har för mycket mat, än att man har för lite. Eller läget i världen. Eller klimatet. Och alla vet vi att det är dumt att oroa sig. Det leder inte till någon förbättring.

Jag antar att vi är konstruerade så här:

Oro - något är fel - det kan vara farligt - vi gör något åt det - faran undanröjd.

I västvärlden där vi lever är det så ont om riktiga omedelbara faror att vi oroar oss för allt möjligt onödigt. Sen måste vi lära oss mindfulnes och meditation för att sluta oroa oss. Jag har provat och det funkar ganska bra, men man måste hålla i. Det är det som är det svåra. Det kommer annat emellan, och så är det ju ganska tråkigt att sitta där och andas.

Jag ska i alla fall ta semester från all oro nu över jul. Bara titta på serier, äta god mat och läsa bra böcker. Vara ute i naturen, grilla korv. 

Jag önskar er alla möjlighet att göra sånt som ni gillar mest. God Jul!

 

5. dec, 2021

Utan bil!!

Femte december. Tjugosex dagar kvar på det här året. 

Mitt manus är fortfarande ute på testläsning. Själv har jag två manus hos mig, för testläsning respektive korrekturläsning åt skrivande vänner. Det är trevligt jobb så här i vintermörkret, och man kan ta pauser med lussekatter och skidskytte. 

Så mycket annat kan jag faktiskt inte göra för vi har ingen bil. En varningslampa började lysa. Instruktionsboken sa att det var något med avgaskontrollsystemet (jag älskar de här långa sammansatta orden som är så typiska för vårt språk) och bilen gick ner i nöddriftläge. Verkstaden konstaterade att turbon måste bytas och den första lediga tiden för denna omfattande operation var den 22 december , och man bör inte köra med den under tiden.

22 december.

Det är långt dit.

Tur att det går bussar och tåg till Svarte.

Hyrbil hade vi inte med i vår försäkring, däremot kommer den att täcka hela kostnaden för operationen, som närmar sig 30 000. Tur också att det går att beställa hem det mesta på nätet nuförtiden. Mat och julglögg och hundmat, vi behöver nästan inte lämna Svarte alls. Fast det är ju inte så kul. Inga skogspromenader i Sandskogen, ingen lunch på Ingelsta kalkon, inga hundpromenader på brukshundsklubben.

Om man ska höja siktet lite från det som bara handlar om mig så har ju coronasituationen förvärrats igen. Dottern kan inte resa hem i jul (hon bor på Bali), och maken avstår från att resa till sina barn och barnbarn i Stockholm. Elpriset gör att vi håller igen lite på julbelysning, så lite mörkare än vanligt blir det. Man märker att grannarna också håller igen en smula. Julklappar tar vi det också lugnt med, man ska inte överkonsumera. 

Böcker räknas aldrig som överkonsumtion. Har läst en hel del bra böcker på sista tiden, en regörelse med omdömen kommer snart. 

Eller har jag sagt det förut?

Jamen, nu kommer den nog snart. Den här gången är det sant. Tror jag.

Nu har vi just kommit trea i damstafetten i Östersund! Hurra!!!

 

 

26. nov, 2021

Just nu när det snart är vinter

 

 

Testläsning pågår, och så är det vinter på gång.

Hur lever man då?

Som vanligt, så klart.

Ut med hunden, skriva, laga lunch.

Ut med hunden, läsa, laga middag.

Ut med hunden, titta på TV, kvällsfika, ut med hunden.

 

Men nu är maken mycket bättre, så han tar hälften av hundpromenaderna. Då måste jag träna istället. Kratta löv. Rensa golvbrunnen under badkaret – hur nu de ska gå till! Badkarsfronten har blivit inbyggd bakom ett skåp och är svår (omöjlig?) att få bort. Det har varit så sen 1965. Möjligen kan man rensa golvbrunnen med hjälp av något långt smalt verktyg.

Det där är inte kul, vi tänker på något annat.

Att få feedback från testläsare är inte så lätt. Inte för att jag är känslig för kritik, för det är jag inte i detta sammanhang. Jag vet att texten inte är klar.

Så varför är det svårt?

För att de tycker så olika. Och det är ju inte så konstigt, människor har väldigt olika smak när det gäller böcker. En del tycker om tempo och action, de slänger undan boken om det inte händer något på varje sida. Andra tycker om långsamhet och fördjupning, de tycker action är ytligt. En del tycker om när det är lite kärlek med, andra tycker bara att det är fjantigt.

Så om jag nu får så mycket olika åsikter, hur ska jag då kunna manövrera texten till en färdig bok? Som blir antagen.

Jag låter mitt undermedvetna arbeta med feedbacken när jag är ute och går, sen får jag se vad som händer när jag sätter mig vid datorn.

Annars då?

Jo tack, tredje sprutan är tagen, både jag och maken har ont i armen. Vi följer dramat med vem som ska regera vårt land på nyheterna. Jag personligen är lite sur på Annie Löv, men jag tänker inte göra en grej av det. Den politiska smaken är lika delad som den litterära, och jag har vänner i båda lägren. Och i kväll är det fest!

Jag talar förstås om På Spåret. Jag tänker hålla på Jason Diakité, inte bara för att han är från Lund.

(Man vet att man har blivit gammal när ett TV-program är det man mest ser fram emot en fredagkväll. Men så skönt att slippa göra något annat!)

 

15. nov, 2021

Vad är testläsning?

 

 

Hösten är här med råge. Mörkret också. Maken är hemma, han mår mycket bättre, vi städar i trädgården och äter höstig mat. Efterliv, mitt manus och eventuella nästa bok är ute hos testläsare, så jag har skrivpaus. Det innebär att jag har mer tid än vanligt. Till exempel har jag tid att intervjua mig själv.

 

Intervju med mig själv 15 november

 

– Jaha, då har du skrivit färdigt nästa bok, Efterliv!

– Nejnejnej, det har jag inte. Den är färdig för testläsning – det är en helt annan sak.

– Kan du förklara.

– Man skulle kunna säga att själva berättelsen är färdig, men den har inte riktigt hittat sin form ännu. Det kan vara mycket som behöver ändras. Perspektiv, till exempel. Om jag har skrivit i jagform, så kan det visa sig att det skulle funka bättre med tredje person. Eller bättre med nutid istället för imperfekt.

– Hmm det låter lite komplicerat. Vi får hoppas att testläsarna är duktiga!

– De behöver inte kunna de sakerna. Det räcker att de säger vad som känns intressant och vad som blir tråkigt, vad de vill veta mer om och vad de tycker jag kan skippa, ungefär så. Sen får jag tolka om det till hur jag ska skriva.

– Det måste vara spännande att höra vad de tycker. Får jag också veta då?

– Det blir lite svårt att hålla dig utanför hur gärna jag än skulle vilja ibland.

– Men … ska vi inte berätta vad den handlar om?

– Nej. Inte än.

 

27. okt, 2021

Ensam hemma

Det är ganska tråkigt. Tyst. Tomt. Och maken har lika tråkigt på sjukhuset. För närvarande är han flyttad till infektionskliniken i Malmö. Hunden sover. Jag skriver och läser, bryter av med lite matlagning och mindre hushållssysslor emellanåt. Och så promenaderna med Bosse förstås, fyra gånger om dagen. Det blir sex - sju kilometer per dag. Nyttigt.

Och så kan man ju prata i telefon, då går det åt en del tid. 

Testläser manus åt skrivande vänner.

Ser på TV.

Funderar över vädret. Varför är tolv grader nu mycket kallare än tolv grader på tex midsommarafton? Nu har jag vinterjacka och mössa, det skulle jag inte få för mig att ha på midsommarafton. Är det någon som har svar på detta så vill jag gärna höra!

Följer trädgårdens insomnande genom fönstret i arbetsrummet. Fikonträdet får färre löv kvar varje dag. Rönnen har bara bären kvar. Äppelträdet och plommonträdet håller stånd. Kryddgården har skiftande färger, grått, gult, grönt. Äpplena ligger på gräsmattan, jag har gjort vad mos vi behöver så nu blir de liggande. Fåglarna är lyckliga, de äter upp dem bit för bit. De ska också leva.

På söndag går vi över till vintertid. Trodde vi skulle slippa det, men tydligen inte. Det lär väl dröja femtio år innan de olika EU-länderna kan enas. 

Ställ tillbaka grillen/klockan. Sov en timme till. När jag jobbade tyckte jag det var en vinstlott. Och till  iddag blir det "phool gobi aur aloo ka bhaji", blomkål med potatis på indiskt vis. Gott.