4. mar, 2021

Kvartssamtal med mig själv

 

 

 

 

 

– Det är nog dags att vi har ett litet samtal. Sätt dig ner.

– Jag ska bara lägga i en tvätt. Vänta lite.

– Okej.

Steg i trappan, slammer, vatten som spolar, steg i trappan igen

– Sådär ja. Jo alltså. Din – vår – blogg. Den är lite för negativ tycker jag. Folk vill inte bara läsa en massa gnäll.

– Nehej, då kan de ju låta bli att läsa!

– Men ta det nu inte så! Det finns ju så mycket roligt och positivt i världen, eller hur?

– Jaha, som coronaviruset då till exempel, eller vad tänker du på?

– Nej så klart inte men vaccinationen till exempel. Den är på gång nu!

– Visst.

– Sura inte! Jag vet att vi inte har det så lätt. En make med en dödlig diagnos, vi får lov att vara ledsna. Och våra ögon, inte bara glaukom och endotelcellsdystrofi, nu är det grå starr också. Framtiden ser inte så ljus ut (haha). Och ryggen som har börjat säcka ihop igen för att osteoporosteamet i Malmö hade avslutat dig. Man kan bli förbannad för mindre. Du saknar Björkudden varje dag. Men ändå. Man kan inte bara älta negativa saker. Du får lov att vara ledsen och arg. Vi, menar jag. Men det finns bra saker också, eller hur? Kan du inte försöka tänka ut några bra saker i ditt liv?

Tystnad. Prassel med papper. En tur ner till frysen för att ta fram lunchmat. Steg upp och ner i trappan igen. Djup suck.

– Visst, du har rätt. Min man mår ganska okej, och han lever fortfarande. Vår lilla glada ullboll till hund är värd att leva för bara han, det tycker vi bägge. Det finns några nya vänner i vårt liv. Våren är på väg, Vaccinet också, livet kommer att återvända. Jag har en trädgård. Jag har havet, och en sak till.

– Vadå?

– Vi ska ha köttbullar och potatismos till lunch!