Om (bristen på) kreativitet
Skriva fritt, säger dom
om det ska bli bra ska man skriva fritt
inte hålla tillbaks
inte dölja
varken för sig själv eller andra
det ska vara jobbigt
det SKA vara jobbigt
annars blir det inte bra
komma inifrån, från själva kärnan
från de djupaste skrymslena där ingen vistats
på många, långa år
Jag gick på kurs
där försökte vi skaka fram det
meditera fram det
sjunga och dansa fram det
kreativiteten från kärnan
jag tyckte det gick bra, då
det var i alla fall kul
skaka bort alla hinder liksom
kan se det framför mig
hur stängsel och murar rasar ihop
hur den geniala ursprungliga kreativiteten smyger under och över murarna när man mediterar
Men nu
Ett tjockt lager ”bara” vardaglighet
känns inte som jag ens har något inre liv
kompakt vardag
kompakt (o)trygghet
kompakt idélöshet
bara matplanering och tvätt
bara hundpromenader och folkhälsomyndigheten
bara väderprognoser och nyheter
Kanske är det det som är livet, det här gråa
det riktiga livet
här finns ingen ursprunglig kreativitet
inga gömda glömda känslor
inga hemligheter, ingen längtan
skuld och skam
förvaras i en kopparkapsel tiotusen meter ner i urberget
dit inga skakningar når
Senaste kommentaren