Om (bristen på) kreativitet

Skriva fritt, säger dom

om det ska bli bra ska man skriva fritt

inte hålla tillbaks

inte dölja

varken för sig själv eller andra

det ska vara jobbigt

det SKA vara jobbigt

annars blir det inte bra

komma inifrån, från själva kärnan

från de djupaste skrymslena där ingen vistats

på många, långa år

Jag gick på kurs

där försökte vi skaka fram det

meditera fram det

sjunga och dansa fram det

kreativiteten från kärnan

jag tyckte det gick bra, då

det var i alla fall kul

skaka bort alla hinder liksom

kan se det framför mig

hur stängsel och murar rasar ihop

hur den geniala ursprungliga kreativiteten smyger under och över murarna när man mediterar

Men nu

Ett tjockt lager ”bara” vardaglighet

känns inte som jag ens har något inre liv

kompakt vardag

kompakt (o)trygghet

kompakt idélöshet

bara matplanering och tvätt

bara hundpromenader och folkhälsomyndigheten

bara väderprognoser och nyheter

Kanske är det det som är livet, det här gråa

det riktiga livet

här finns ingen ursprunglig kreativitet

inga gömda glömda känslor

inga hemligheter, ingen längtan

skuld och skam

förvaras i en kopparkapsel tiotusen meter ner i urberget

dit inga skakningar når