27. jul, 2021

Vi har våra drömmar.

 

 

Ystad svämmar över. Inte av vatten, men av folk. Östergatan börjar likna ströget i Helsingör.

Och vadå? Jag brukar ju gilla att strosa omkring på den stökiga gågatan i Helsingör. Röda pölser, riktig lakrits och dansk ost.

Det var när jag var barn. Då var det lagom mycket folk i Helsingör. Kanske ungefär så som det är i Ystad nu? Nu vill jag ha luft omkring mig, och det beror inte bara på pandemin. För sådana som mig (introverta) har pandemin många positiva egenskaper. Man behöver inte trängas och man behöver inte träffa folk ”i onödan”.

Det är kö till glasskioskerna, kö till restaurangerna och kö för att få parkering. På stränderna är det två meter mellan varje sällskap – det brukar vara minst tjugo. Och så har vi trafiken.

Ni som inte vill höra talas om klimathotet får sluta läsa HÄR.

Husbilarna. De är överallt. De blir fler och fler. De är stora, de är tunga, och de går i allmänhet på diesel. Hur kan det vara okej?

Min högsta dröm just nu är en liten smidig husbil med automatlåda och kortare än sex meter. Ska vi skaffa en?

Det finns massor av för i mitt huvud. (Friheten, bekvämligheten, hunden gillar det, jag skulle kunna köra den när inte maken orkar osv osv.)

Emot – de kostar massor av energi att producera, och de är som sagt stora tunga och går på diesel. Att åka runt med en bensinsnål bil eller elbil och bo på små pensionat eller campingstugor måsta vara bättre. Då stödjer man också det lokala näringslivet mer.

Vi människor är väldigt bra på att konstruera anledningar till att vi får göra saker som inte är så bra. Just VI borde få göra dem. Vi är gamla, vi ska snart dö, vi har dragit in på kött, vi reste inte så mycket när vi var unga, det spelar ingen roll vad vi gör när ingen annan … har vi hört det förut?

Tror ni att det kommer eldrivna husbilar innan jag blir för gammal för att köra en?