20. aug, 2021

Stavgång och funderingar

 

 

Stavgång längs med Västra Kustvägen – havet glittrar blått, ängarna är knallgröna och fulla av blomster. Trafiken har lättat betydligt bara sen förra veckan, snart är det som vanligt.

Lite sorg är det alltid, att sommaren kommer att försvinna. Vi som har årstider, vi har något speciellt. Något som de som lever med sommar året runt inte riktigt kan förstå. Sorgen, och glädjen på våren som inte vore möjlig utan vintern. Hur man kan sörja sommaren och välkomna hösten samtidigt? Hur man kan se fram emot mörkret för att sen svära över det och längta till sommaren igen?

Sånt funderar jag över när jag går där. När jag kommer fram till den gamla eken vänder jag och går tillbaks.

Hemma igen har maken somnat på verandan, Bosse är pigg och vill leka. Jag jagar honom en stund, bara för att han så gärna vill.

I nästa vecka ska vi ha releasefest, Ulla och jag.

Jag kommer att gilla det när jag är där, men i förväg känns det som ett ok. Det är så jag har blivit. Vill att varje dag i almanackan ska vara ett tomt blad, utan plikter.

Det skulle vara roligt om någon av er som läser detta kommer dit, fast jag vet ju att många av er redan har Contra Tiempo, och många bor längre norrut i Sverige.

Vårt långa land.