3. okt, 2021

Äventyrlig morgonpromenad

 

 

Det blåser.

Det kan vara stor skillnad beroende på varifrån det blåser. Det tänker man inte så mycket på när man bor inne i en stad, men här i Svarte blir konsekvenserna helt annorlunda om det blåser nordligt eller sydligt. Jag tänker främst på konsekvenserna för stranden och kustlinjen.

Nu har det blåst rakt söderifrån i en vecka eller så. Då spolar vågorna högt upp på stranden, och tar med sig sand ut. Idag hade det tagit ny fart, träden ruskar utanför fönstren och flaggstängernas linor smattrar.

Hunden Bosse och jag tog vår morgonpromenad som vanligt på strandängarna, och gick ner till vår brygga för att sitta där en stund. Där är lite skyddat. Bosse åt sin frukost och var nöjd. Vi gick vidare. Jag ville gå en bit till längs med stranden för att gå upp en stig lite längre bort vid slånbärssnåren. Funderar på att göra slånbärslikör. Någon som har ett bra recept?

Vattnet var ända uppe vid strandgräset på sina ställen. Jag tog Bosse under armen för säkerhets skull, sen satte jag ner honom där det blev lite bättre plats mellan vattnet och det höga gräset.

Då kom en jättevåg.

Den spolade Bosse en och en halv meter upp i gräset och jag blev blöt upp till knäna.

Känslan att se vattnet ta tag i den lilla hunden var hemsk, men det hände ju inget. Han fick fäste i gräset och sprang upp för sluttningen som skjuten ur en kanon. Som om han sa ”Jag tänker inte gå här nere längre!”

Sen sprang han omkring lös på strandängarna och såg lycklig ut, han brukar inte få vara lös där. Nu sitter han inlindad i en badhandduk i husses knä och ser nöjd ut.