27. okt, 2021

Ensam hemma

Det är ganska tråkigt. Tyst. Tomt. Och maken har lika tråkigt på sjukhuset. För närvarande är han flyttad till infektionskliniken i Malmö. Hunden sover. Jag skriver och läser, bryter av med lite matlagning och mindre hushållssysslor emellanåt. Och så promenaderna med Bosse förstås, fyra gånger om dagen. Det blir sex - sju kilometer per dag. Nyttigt.

Och så kan man ju prata i telefon, då går det åt en del tid. 

Testläser manus åt skrivande vänner.

Ser på TV.

Funderar över vädret. Varför är tolv grader nu mycket kallare än tolv grader på tex midsommarafton? Nu har jag vinterjacka och mössa, det skulle jag inte få för mig att ha på midsommarafton. Är det någon som har svar på detta så vill jag gärna höra!

Följer trädgårdens insomnande genom fönstret i arbetsrummet. Fikonträdet får färre löv kvar varje dag. Rönnen har bara bären kvar. Äppelträdet och plommonträdet håller stånd. Kryddgården har skiftande färger, grått, gult, grönt. Äpplena ligger på gräsmattan, jag har gjort vad mos vi behöver så nu blir de liggande. Fåglarna är lyckliga, de äter upp dem bit för bit. De ska också leva.

På söndag går vi över till vintertid. Trodde vi skulle slippa det, men tydligen inte. Det lär väl dröja femtio år innan de olika EU-länderna kan enas. 

Ställ tillbaka grillen/klockan. Sov en timme till. När jag jobbade tyckte jag det var en vinstlott. Och till  iddag blir det "phool gobi aur aloo ka bhaji", blomkål med potatis på indiskt vis. Gott.