21. feb, 2022

Stormar, regn och mörker

 

 

Det dånar från havet. Jag vill gå ner dit fast det är mörkt. På med alla kläderna och pannlampan. Hunden slipper gå med. 

Nedanför Västra kustvägen är det mörkt, men gatubelysningen lyser upp lite grann. Inte som på Björkudden där det var kolsvart. (Ska jag hålla på att jämföra allting med Björkudden resten av mitt liv?)

Vinden viner, regnet piskar, dånet från havet blir starkare och starkare. Det blir också mörkare och mörkare.

Pannlampan fungerar inte!

Jag vill stå nere vid vattnet i mörkret, låta vägorna nå skosulorna. Känna närvaron av krafterna.

Men jag vill ha hjälp av pannlampan när jag ska ta mig ner de sista branta metrarna genom det höga gräset. 

Skummet från vågorna lyser vitt i mörkret. Jag kan se att de slår långt upp. Törs inte gå ner utan pannlampa. Fan också!

På vägen tillbaks upp rusar en hare förbi mig, från vänster till höger. Uppe på cykelbanan. Varför springer den så fort, alldeles ensam, i ovädret?