14. mar, 2022

Tiden vi lever i

Man tror inte att det är sant.

Smaka på den meningen.

Allt runtomkring är som vanligt, Då är det väl som vanligt? Nej, det är ju inte det. Med jämna mellanrum kommer man ihåg att det är krig i Europa. De första dagarna var man medveten om det hela tiden, många är det fortfarande. Jag är en sån som kan släppa det och tänka på annat, och det behöver man för att inte bli helt knäckt.

Men allt runtomkring är inte som vanligt.

Tvärs över gatan, i huset som brukar hyras ut till turister, där bor det nu flyktingar från Ukraina. De har kört hit i egna bilar, kryssat mellan bomberna beskrev de det som.

Det som gör det här kriget extra hemskt är att det är en stormakt som har anfallit ett fredligt demokratiskt land. Kan det hända dom kan det hända oss.

Vattendunkarna är slut på Clas Ohlsson, likaså gulaschsoppan och raviolin på burk. Jag beställde ärtsoppa, snabbmakaroner och Bullens pilsnerkorv. När jag var barn fanns det köttbullar på burk, det gör det inte nu längre. Det kanske finns en marknad för det igen?

Jag läser för att komma undan tankarna, läser och börjar så fröer och börjar väcka begoniorna till liv. För våren kommer ju i alla fall.

Krig, klimatkatastrof och pandemier. Jag tror faktiskt inte at världen någonsin blir "som vanligt" igen.