1. apr, 2022

tiden vi lever i forts

Läser i tidningen

de ryska soldaterna

är mestadels från etniska minoriteter

fattiga och outbildade

de utbildade från Moskva och S:t Petersburg

kan i allmänhet

köpa sig fria

så ser det ut i världen, man blir inte ens förvånad

 

Sitter på verandan i vårsolen

iakttar grannarna

flyktingarna från Ukraina

första dagarna ser man dem knappt

de har en bebis

två bilar

går runt utanför huset med bebisen i vagnen

runt runt

jag tänker

de vill inte vara långt ifrån varandra

de körde i sina bilar med bombexplosioner runtomkring

mamma pappa mormor morfar mormors mor och två barn

nu börjar de gå lite längre bort

åker och handlar

hälsar och ler

försöker byta några ord

”It is cold today.”

”Sorry I can´t …”

”Brrrr” (slår med armarna runt kroppen)

”Aaah, ja ja!”

 

Livet går vidare

det gör det ju alltid

 

Idag kom växthuset jag beställt

min födelsedagspresent

i delar förstås

hur i h-e ska vi få ihop det?

rabarbern som står i vägen måste upp

de har rötter ner till underjorden

har nog stått här sen -65 när huset byggdes

vi har grävt båda två i en timme och den sitter inte ens löst

sen finns det två till som också ska bort

men … det löser sig nog

 

förra veckan tyckte jag inte att man kunde oroa sig för sånt

det är ju krig

nu har man börjat vänja sig

fast man inte borde vänja sig

man borde inte

odla sina tomater när grannar begravs under sönderbombade höghus

men vi måste

gå vidare

medan vi kan