19. okt, 2022

Höst igen 2022

 

 

Det sprakar i grönt och gult, men bara stänk av rött här och där. Som vanligt kommer hösten senare hit. Jag har just skördat massor av tomater och paprikor. Det ska bli kallt i natt. Bara en plusgrad. Vi kommer ju inte undan. Det kommer att bli vinter. Det kommer att bli mörkt. Vi kommer att sjunga om ljusets återkomst den trettonde december och äta lussekatter ända fram till trettonhelgen. Då kommer vi att börja titta efter om det möjligen börjar bli ljusare igen.

Och det kommer det att bli.

Vi kommer att lägga ut bilder på de första snödropparna, krokusarna, vitsipporna, vi kommer att knäppa upp våra jackor och lyfta våra ansikten mot solen.

Allt det här vet vi.

Det känns tryggt.

Vi vet ännu inte hur vår nya regering kommer att klara av att sköta landet.

Somliga av oss är övertygade om att det kommer att gå bra.

Somliga av oss är övertygade om att det kommer att gå åt helvete.

De som får rätt kommer att känna skadeglädje, trots att vi alla hoppas att det ska gå bra.

Eller?

Vi släpper det.

Vi släpper förhoppningarna om att det ska bli bättre i skolan, bättre i sjukvården, bättre i äldrevården, att vi ska minska vårt koldioxidutsläpp. Ta fasta på det möjliga.

Den 14/11 börjar skidskyttet, och någon vecka efter börjar På spåret. Det är i alla fall säkert. Att maten blivit dyrare är också säkert, men för oss som har lagat mat och hushållat på sjuttio- och åttiotalet är det inget större problem. Vi vet hur man gör för att få hushållskassan att räcka till. Vi vet vilka varor som är billiga och dryga, vi kan laga mat från grunden.

Svampen i skogen är gratis!