Gå vidare

31. okt, 2019

Det är vinter i luften fast gräset är grönt, och många buskar också. Konstigt - det är buskarna som slår ut först, och som ändå håller sig längst på hösten. Gissar att det krävs mindre energi för att hålla liv i en liten buske än i ett stort träd. Jag tittar efter katten varje gång jag går ut i trädgården, innan jag kommer ihåg ...

Gården är inte såld (fast kanske kanske kanske kanske, jag törs inte säga något)

Min son säger att jag låter deprimerad och dyster i bloggen. Mer än i verkligheten. Kanske är det så, jag är ganska glad till vardags. Vardagsglad. Kanske är det oro och dysterhet som behöver skrivas bort. Kanske är världen inte en så rolig plats just nu, men det vet ni ju redan om, alla som läser. 

Men alla dagar som jag inte behöver göra tråkiga eller jobbiga saker är jag glad i det lilla formatet. En tom almanacka är det bästa jag vet. En lunch på Smakbruket i Tomelilla eller Ingelsta kalkon räcker för att göra min dag extra festlig.

Nu har jag dessutom börjat på en skrivarkurs hos Jorun Modén. Den heter Flow och Hjältens resa, det är en fördjupningskurs. Vi träffas på måndagkvällarna i datorn. Och nu ska jag göra mina uppgifter, så jag hinner inte skriva mer här.

Livet rullar på.

 

Dela den här sidan

Vildkatten

28. okt, 2019

Det här skrev jag häromkvällen när jag hittat tumören på kattens mage. Enligt vetrinären var hon nog nio-tio år gammal, och det var en juvertumör hon hade. Oftast malignt, mycket dålig prognos, dessutom var den infekterad.  Nu är hon begravd härutanför, i sitt eget revir.

Det har varit en helvetisk dag, men nu är det över. Må hon vila i frid.

Du har varit här längre än oss, hur länge?

du fanns här

mager

vi gav dig mat

då blev du vår

sådan är lagen

fast vi har tyckt att du är din egen

 

Du känner varenda kvadratmeter

tar dig fram obehindrat

över fälten ner till ån bland grannens grushögar och bråte

inga problem med järnvägen, du hör när tågen kommer

ser i mörkret

med pannlampa kan man se dig sitta inne i häcken eller i det höga gräset

ögon som ficklampor

hunden ser dig inte, du sitter still

 

De första åren brukade du löpa, gick omkring och jamade ljudligt

det kom hit hankatter i olika färger

bara en gång hittade vi en unge, utsvulten med infektion i ögonen

du satt bredvid och tittade på den, som om den inte var din?

sa inget när vi tog den till veterinären

finns inget att göra sa veterinären

vi begravde den i skogsbrynet

bestämde då att vi skulle fånga in dig och kastrera dig

 

Men det blev inte av, och du löpte aldrig mer

 

Vi tog hand om en hund

ditt liv blev sämre

ni blev inte vänner

hunden ville jaga dig

leka?

du stannade inte för att fråga, och sen såg man dig inte på ett tag

han begränsade din rörelsefrihet

förut kunde du vänta på mat ute på bron

komma in i köket och få leverpastej

nu håller du till på baksidan, om man alls ser dig

men du får mat två gånger om dagen

och du har en koja som är din

och hela hönshuset

 

Igår fick jag veta att du är sjuk

jag klappade dig när du fick din kvällsmat

kände

du har en stor svulst på magen

 

Du har fått en tid hos veterinären

på måndag klockan två

vi ska fånga in dig

du har aldrig sovit inne

aldrig varit instängd

ens i ett hus, ännu mindre i en bur

 

Hur gammal är du?

Vad heter du egentligen?

Var kom du ifrån, från början?

 

Jag kommer aldrig att få några svar.

 

 

Det här vill vi inte vara med om men vi måste

27. okt, 2019

Vår katt är sjuk. Det verkar som hon har fått cancer. En svulst har växt ut genom magen. Du kan se den på bilden. Jag tror det är en juvertumör, det är ganska vanligt. Dom är till 80% elakartade. Om den är större än 2-3 centimeter (det är den) så är överlevnade efter operation ett år.

Nu är inte det här en vanlig katt. Hon är egentligen inte vår, men eftersom vi gett henne mat så är hon det i alla fall, fast hon är sin egen. Hon bor i hönshuset, går och kommer som hon vill, får mat när hon säger till, har en foderautomat när vi åker bort. Har aldrig varit instängd.

I morgon ska jag försöka fånga henne. Vi har köpt en bur. Jag ställer in mat där. Hon går in där och äter. Vi har en tid hos veterinären i morgon klockan två. Jag måste ringa återbud senast klockan nio på morgonen om hon inte är infångad. I så fall får vi väl en ny tid - hur länge kan det hålla på? Vad hoppas jag att veterinären ska säga?

F-n också!

 

 

15-9

22. okt, 2019

Det här med femton timmars fasta är jag inte helt bekväm med. Jag äter alltså inte frukost, bara te utan mjölk, sen lunch klockan tolv.

Hela förmiddagarna är jag hungrig, frusen och lätt illamående.

Nu är det bara tredja dagen, så jag hoppas att kroppen ska vänja sig. Jag vill helst inte att jag ska vänja mig vid att må dåligt. Artiklar som jag läst om detta förtäljer att det ska vara så nyttigt. Vi är inte gjorda för att äta så ofta att vi aldrig blir hungriga. Kroppen använder tiden till att reparera celler. Det är inte farligt att vara hungrig. Man ska tappa i vikt, och landa på en hälsosam normalvikt.

När jag väl äter min lunch så blir jag övermätt även om jag inte äter mer än vanligt. 

Jag älskar mat, god mat, mackor, kanelbullar, ost, choklad, goda viner. Om jag låter bli att äta frukost så kan jag sen ... ja ni fattar.

Har du erfarenhet av detta? Skriv gärna och berätta till piamari7@hotmail.com

 

Rapport från nu

21. okt, 2019

Bilden: När ån rinner ut i havet - plötsligt kan man se de nya möjligheterna, som om hela havet ligger öppet för en. Har du varit med om stora förändringar i ditt liv så känner du igen det.

Fast här förändras inte så mycket just nu. Det regnar mellan varven. Snart har träden tappat så mycket löv att man kan se grannens hus på andra sidan ån. Jag har börjat hoppa över frukosten (femton timmars fasta). Ny visning på söndag. Huset i Svarte är ommålat inuti, nu ska laminatgolven bort. Bosse är med husse på gemensam promenad på brukshundsklubben. Jag har tid att skriva.

Äntligen.