(Boken om) Min trädgård av Jamaica Kincaid

Har du läst något av henne (Jamaica Kincaid)? Kanske Lucy, den var ganska omtalad när den kom för något år sedan.

Det här ska vara en bok för trädgårdsintresserade, och det kanske det också är, men mest är det en samling underfundiga essäer med trädgård som utgångspunkt. Jag är trädgårdsintresserad, men inte ett dugg intresserad av alla olika blommor och deras latinska namn. När jag läste första kapitlet trodde jag inte jag skulle orka läsa ut den. Men redan i kapitel två blev jag fångad, och har sen läst lite varje dag, på terrassen på förmiddagarna med fötterna på en pall och en kopp te inom räckhåll.

Nu är den slut, och jag saknar den.

Hennes meningar är långa, och hon upprepar mycket på ett sätt som ger texten en rytm, en egen ton. Ibland är hon rolig, ibland är hon intressant, hon är alltid poetisk, mest genom rytmen, upprepningarna och de bilder man ser framför sig. Hon uppehåller sig också mycket vid sitt folks historia. Jamaica är född och uppvuxen på ön Antigua, större delen av befolkningen där är före detta slavar. Hon jämför detta med hur växter och örter tagits från hela jorden och flyttarts till bl.a. England och Holland och därmed förlorat de namn da en gång haft där de hör hemma och fått nya namn. Hon skriver mycket om detta, och därmed också om Carl von Linné och hans system för att namnge växter.

”Men vem är intresserad av en objektiv standard? Vem behöver en? Det får mig att fråga igen: Vad kalla den sak som hände mig och alla som ser ut som jag? Ska jag kalla det historia? Och om jag ska det, vad bör historia betyda för någon som ser ut som jag? Bör det vara en föreställning, bör det vara ett öppet sår, så att varje andetag jag tar in och blåser ut läker och öppnar såret på nytt, om och om igen, eller är det ett långt ögonblick som börjar om varje dag sedan 1492?”  (Då Columbus ”upptäckte” Amerika, min anm.)

Det känns som jag lärt känna henne litegrann genom den här boken. Det jag inte vet är hur det kommer sig att en liten relativt fattig flicka från Antigua blir författare och professor vid Harvard.

Det måste undersökas!

Boken har gett mig en läsupplevelse som kommer att leva kvar så mycket längre än de flesta andra böcker jag konsumerar!

Läst under hösten

Jag har ett nytt sätt att betygsätta de böcker jag läst. För mer information gå till förstasidan och läs. Alla böckerna finns på nätbokhandlarna och Storytel om inget annat anges.

Mellan stolarna av Pilka Herner

Roman

Det här är en debutroman. Den handlar om en terapeut, Ingrid, och de klienter hon har på sin mottagning. Ibland har de samma problem, fast från olika utgångspunkt kan man säga, och då gäller det som terapeut att hålla ordning på vad som är ”jag” och vem som är klient. Det ger upphov till spännande förvecklingar. Arbetet är mycket trovärdigt skildrat och språket flyter obehindrat. Mycket bra för att vara en debutroman!

Om jag skulle önska mig något så är det kanske lite mer ”wow” som Bob Hansson säger, eller lite mer glöd – ni förstår vad jag menar. Det kommer nog i uppföljaren. Jag kommer absolut att läsa den också!

Språk

4

Intrig

3

Tempo

3

Hjärta

3

Summa

13

 

 

Losing big or losing everything av Niclas Christoffer

Dystopi

Detta är en dystopi, och skildrar ett Sverige (Nya Sverige) där människornas kroppsvikt helt och hållet styr deras värde i samhället. Fettmätare sitter i alla dörröppningar, och dina förmåner och rättigheter bestäms efter din fettprocent.  Titeln på boken är också namnet på den tävling som vår huvudperson deltar i. Den är som en korsning av Biggest loser och Squid Game.

Tempot är högt, och nog är den spännande alltid! Det blir ju det när huvudpersonen och hens närmaste hela tiden hotas av döden. Temat med unga människor i ett förtryckarsamhälle är också tacksamt. Upproret hinner inte riktigt komma igång, men det är första delen i en trilogi så det kommer.

Men The hunger games är ju så mycket bättre …

Språk

3

Intrig

3

Tempo

4

Hjärta

3

Summa

13

 

 

Hälsningar från den italienska olivlunden av Jo Thomas

Feelgood

Det här är en storsäljare. Det finns tre stycken av samma författare, men för min del kommer jag nog inte att läsa fler även om jag hade ganska stor behållning av den jag läste, just då.

Hjältinnan impulsköper en förfallen olivodling i en liten by i Italien, övervinner massor av svårigheter men får till slut till det med den ursnygge grannsonen och nya vänner i byn. Punkt.

Det var mysigt att få vistas i Italien en stund. Jag blev inspirerad att laga lite italiensk mat och gick och köpte en dyr olivolja. Den var välskriven.

Språk

3

Intrig

2

Tempo

3

Hjärta

3

Summa

11

 

 

Mor och dotter av Ulla Linse

Spänningsroman

Det här är också en debutroman. En psykologisk thriller om psykisk ohälsa. Som titeln säger så handlar den om en mor och en dotter. Modern har en tydlig psykisk ohälsa, med dottern är det lite mer oklart, men hon har delvis samma drag som sin mor. De råkar båda ut för en obehaglig man som vill styra dem och utnyttja dem (och mycket värre!), men medan dottern lyckas stå emot och genomskåda honom så är modern inte lika stark. Jag berättar inte mer, då spoilar jag.

Karaktärerna engagerar och man vill veta hur det ska gå. Språket är avskalat, vilket jag gillar, men också en smula gammalmodigt, som jag har mer svårt för. Den är spännande, och man märker att hela historien är skapad med hjärtat.

Kan köpas direkt av författaren – hon finns på Facebook.

Språk

2

Intrig

3

Tempo

3

Hjärta

4

Summa

12

 

 

 

Den som lever stilla, av Leonora Christina Skov

Roman

Leonora växer upp i en mycket religiös dansk familj. Hon lär sig att uppträda så som föräldrarna vill, men under ytan avvaktar hon sin frihet. Så fort hon blir vuxen flyr hon till Köpenhamn, blir framgångsrik feministisk författare och journalist och kommer ut som gay. Föräldrarna accepterar det inte, och de vägrar träffa hennes partner.

När Leonoras mamma dör bestämmer hon sig för att berätta sin historia.

Barndomsskildringen är mycket bra. Vuxenskildringen är lite mer tveksam, men som helhet är boken mycket läsvärld. Just när jag la den ifrån mig var jag mycket förtjust, men nu några veckor eller till och med månader senare minns jag den inte som fullt lika fantastisk.

 

Språk

4

Intrig

4

Tempo

2

Hjärta

4

Summa

14

 

 

Vi är alla helt utom oss, av Karen Joy Fowler

Roman

Det är svårt att berätta om den här boken utan att spoila, men jag gör ett försök.

Det är ett familjedrama. Den handlar om Rosemary och hennes försvunna syskon. Varför är hennes bror på flykt? Varför försvann hennes syster? Och varför är deras mamma bara en skugga av sitt forna jag? Någonting har hänt som lämnat familjen i spillror. Långsamt rullas det upp, och man bara måste läsa färdigt!

Den här boken kommer jag aldrig att glömma. Möjligen kommer den få mig att bli djurrättsaktivist.

Varför det? Läs och se. Här har vi höstens vinnare, och därför är det den som det är bild på.

 

Språk

4

Intrig

5

Tempo

3

Hjärta

5

Summa

17

Läst under sommaren.

Det har hunnit bli några stycken. Jag ska försöka ge ett kort omdöme om alla, med betyg från 1 – 5. Jag redovisar i den ordningen som jag har läst dem.

Det sextonde året, av Kim Ligget

Kategori Fantasy och SciFi

En bok som behandlar unga kvinnors roll i samhället och relationer till varandra, klädd i fantasyns dräkt. Spännande. Bra feministisk inställning, ge inte upp!

Betyg: 4

Offermakaren, av Viveca Steen

Kategori Deckare

En traditionell deckare. Författaren har bytt ut Sandhamn mot Åre. Förutsägbar. Språket så enkelt så det skulle kunna ges ut som lättläst för funktionsnedsatta. Jag vet inte om det är kritik eller beröm. Jag läste trots allt ut den.

Betyg: 2

 

Legend, Prodigy och Champion av Marie Lu

Kategori Fantasy och SciFi

Klasskamp (fast det kallas det inte för nuförtiden, men det är ju det som det är.) Ungdomar från varsin klass. Massor av spänning, uppror, förtryck, och eftertanke.

Betyg 4

 

Haggan av Aase Berg

Kategori Romaner

Jag läste 14 %. (min läsplatta håller koll.) Jag har sett, hört och tänkt det där förut. Orkar inte.

Betyg 1

 

De sju systrarna av Lucinda Riley.

Kategori Romaner

Vet inte varför jag misslyckade med denna. Jag läste 24 % sen hade jag inte lust längre. Den fångade mig helt enkelt inte. Man blir svårfångad med åren.

Betyg 1

 

Alla Ljuger av Camilla Grebe

Kategori Deckare

Camilla Grebe skriver väldigt mycket bättre än flera av de andra s.k. deckardrottningarna. Ett relationsdrama och en deckare i ett. Mycket spännande.

Om din man eller fru blev misstänkt för ett mord, skulle du tro på hens oskuld?

Betyg 3

 

Diabolic av S.J. Kincaid

Kategori Fantasy och SciFi

En ny infallsvinkel. ”Hjältinnan” är framavlad för att vara dödlig, men samtidigt för att livvakt åt ett barn från överklassen. Klasskonflikter igen, och krig, intriger och drama. Den har inte stannat så mycket i mitt minne.

Betyg 3

 

Torsdagsmordklubben av Richard Osman

Kategori Deckare

Den här rekommenderades av någon i morgonteven, och jag tyckte mycket om den! Pensionärer som löser mord. Rolig och inspirerande!

Betyg 4

 

Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård

Kategori Romaner

En riktig roman, och en bra sådan. Man fick använda huvudet till mer än att registrera orden i texten. Jag älskar hans detaljer. Hur kan det bli intressant hur någon gör när den till exempel häller upp en kopp kaffe? Helt obegripligt, men bara att tacka.

Betyg 5

 

Vardagar 4 av Ulf Lundell

Kategori Romaner

Samma generation, samma bakgrund. Det är som att läsa sina egna tankar. Jag antar att det är det som fångar mig, annars skulle den nog bli övermäktigt tråkig. Men 5:an får vänta ett tag, det finns gränser.

Man märker att han håller på att bli gammal. Samma här.

Betyg 3,5.

 

Klara och solen av Kazuo Ishiguro

Kategori Romaner

Vilken märklig bok! Klara är en artificiell vän, en robot om du så vill. Men så klart är hon mer än så, annars skulle det inte bli en roman. Den påminner om teveserien för några år sedan som hette Riktiga människor.

Jag tyckte om den. Jag blev ledsen på slutet (Robotar dör inte som vi, men de blir uttjänta och hamnar på soptippen.)

Betyg 4

Små eldar överallt av Celeste Ng

Kategori Romaner

Ett rafflande relations- och familjedrama. Den har legat på New York Times bästsäljarlista och har blivit TV-serie. En kritik av värderingarna hos den vita medelklassen i USA. Finns det kanske hopp om att de unga kommer att bli bättre? Mycket bra.

Betyg 4

 

Juni, juli och halva augusti av Marie-Louise Marc

Kategori Romaner

Lättläst förutsägbart och småputtrigt. Som man kan behöva ibland när livet är tungt.

Betyg 2,5

 

Röd Drottning (serie) av Victoria Aveyard

Kategori Fantasy och SciFi

Det vanliga konceptet med ungdomar som kämpar i klasskonflikter och krig. En kvinnlig hjältinna som är 16 år när boken börjar. Död och tortyr förekommer alltid i dessa böcker. Kärlek också. Småsyskon och föräldrar.

Ett sätt att tackla den värld vi faktiskt lever i. Mycket välskriven.

Betyg 3,5

 

Några som inte blev färdiglästa och därför får ettor:

Döden går på visning av Anders De La Motte och Måns Nilsson

Skuggan bakom dig av Anna Jansson

Universums mörka hemlighet av Veronica Olsson

Ristat i hud av Ashley Dyer

Död vid första ögonkastet av Peter James

Sammanfattning: En bra roman knäcker det mesta, och deckare är inte kul längre. Fantasy är ofta välskriven och spännande.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Den här boken kommer jag att minnas länge.

Den lilla flickan Kya blir övergiven av först sin mamma – hon är tvungen att gå för att inte bli ihjälslagen av supande fadern. Sen lämnar syskonen också, det ena efter det andra, av samma anledning. Ingen av dem tänker på att ta med sig den minsta flickan, Kya. Hon blir ensam kvar med pappan som inte är till mycket hjälp. Hon lär sig att klara sig själv. Hon växer upp i våtmarkens fantastiska natur med fåglar och insekter, och lär sig av dem.

Landskapet har alltså en central plats i den här boken. Omväxlande träsk och våtmark (som inte är samma sak) i North Carolina. Vi får verkligen uppleva våtmarken. Vi får också uppleva rasismen, fördomarna och klasskillnaderna i det lilla samhället.

Det sker ett mord också. Det är nästan en parallell handling, det känns inte så intressant för mig förrän Kya blir häktad för mordet. Mer säger jag inte om det, då spoilar jag.

Nu när jag skulle skriva detta så lästa jag en del recensioner. Det är slående hur olika man uppfattar böcker. Här har vi ett brottstycke av DNs recension:

Det är en i positiv bemärkelse sentimental berättelse som i grunden påminner om en folksaga, fast i modern tappning då. Den kan också beskrivas som en omvänd bildungsroman där mognaden och utvecklingen sker genom att huvudpersonen stannar kvar, i stället för reser iväg. Civilisationskritik om något. Som en mer naturlig Thoureau njuter hon av naturen och det är i skildringen av våtmarkernas hemliga liv som den här romanen växer till något större än en eländesskildring med lyckligt slut.

 

Ännu positivare tongångar i Feministbiblioteket, en bokblogg som drivs av Hanna Lager

Boken var verkligen bra! Så hjärtskärande att läsa om den lilla flickan som verkligen ingen brydde sig om. Hur fördomar och annat omöjliggjorde för det svarta paret att ta sig an henne mer än att ge henne kläder. Det står inte uttryckligen i boken, men jag gissar att de hade tagit henne med hem till sig om det hade varit en annan tid. Sedan är det vackert om att leva ett med naturen och alla beskrivningar av våtmarkerna är verkligen fantastiska. Det är också en bok om hur viktigt det är med utbildning, för trots att Kya aldrig går i skolan utbildar hon sig på egen hand.

 

Som sagt, alla är inte eniga. Alla är aldrig eniga. Mest negativ är ”Enligt O”, en bokblogg som säger sig ha ”lärartouch”, vad det nu är. Så här låter det då:

Där kräftorna sjunger hade kunnat bli en fantastisk roman om Kya och hennes fascination för naturen hade fått stå i centrum. Nu blir det istället en tafflig mordhistoria och de två kärleksförhållanden Kya har, främst det med Chase som är den som hittas död i inledningen, är så gräsligt skildrade att Jean M Auel framstår som en författare värdig Nobelpriset. Beskrivningarna av Kyas utseende känns gammaldags och ganska sunkigt, något som förstör min läsupplevelse. Att boken avslutas med en epilog som är onödig och smörig gör inte saken bättre. Nu mår jag mest lite dåligt och förstår faktiskt inte alls hur alla kan hylla helt okritiskt. 

 

Lite spännande att åsikterna kan gå isär så mycket, men det visste vi egentligen redan. Det är så det är. Själv tycker jag alltså att boken var speciell och mycket bra. Vad tycker du?

Debaclet i Brösarp av Mikael Törneman

Den här boken skulle jag nog inte ha läst klart om det inte var för att den utspelar sig i Brösarp och Bertilstorp, och för att den damp ner i min brevlåda utan avsändare. 

Varför skulle jag inte ha läst klart den?

Språket har för mig blivit allt viktigare. Det ska liksom inte märkas. Ett språk som hela tiden får en att rysa av irritation förstör läsningen, och så var det här. Men nu tar vi det från början - när man bedömer en bok ska man först ta fram det positiva:

Intrigen är bra. Den består av tre delar som samspelar. Alla tre har antikmässan, eller kanske snarare gästiset, i Brösarp som kuliss. 

Del 1, två bröder ärver sin mammas gård i Berilstorp. Deras lada har utnyttjats för att gömma antikviteter som inte är "lagliga".

Del 2, ett lik hittas i en sandlåda i den branta backen upp mot Bertilstorp. Poliserna utreder, och hittar sambandet med antikmässan.

Del 3, de som smugglat antikviteterna som gömts i ladan har en egen del, med intriger och kontroverser sinsemellan. 

Bra intrig alltså. Hur är miljöbeskrivningarna? 

Sådär. Den miljön som skildras mest frekvent är som sagt Brösarps gästis, och då framförallt maten. Det äts - och dricks - väldigt mycket i den här boken, men jag blir inte hungrig. Snarare blir jag orolig över karaktärernas hälsa.

Karaktärerna? De som jag får mest positiva känslor för är den ryska respektive uzbekiske gangstern. Lite knepigt, varför är de så sympatiskt beskrivna (trots att de är skrupellösa)?  Taxen Pax tycker man också om. När det gäller huvudpersonen, Douglas, undrar jag varför han har haft så dålig kontakt med sin mamma. Det verkar som varken han eller hans bror varit och hälsat på henne på de senaste trettio åren. De vet ingenting om hennes liv eller hur hon haft det. De vill knappt åka dit när hon blir sjuk och hamnar på sjukhus. Självklart är Douglas inte hos henne när hon dör. "Hon  är inte kontaktbar och har ingen glädje av besök." låter författaren läkaren säga. Jag har jobbat i sjukvården hela mitt liv, och frånsett nu under pandemin så brukar man uppmuntra nära anhöriga att besöka när någon är nära döden. Här är det tvärtom. Det konstiga är att det beskrivs som om det vore normalt.

Språket då? Ja, det är inte grammatiken det är fel på, men språket är styltigt och dialogen onaturlig och pretantiös. Det är inget fel med att låta en karaktär prata omständligt och pretantiöst när det är utmärkande för dens personlighet, men när alla karaktärer pratar likadant så blir det ganska olidligt. Dessutom är dialogerna alldeles för långa, som om varje minut och varje ord som sägs måste redovisas.

 En bra förlagsredaktör eller lektör borde ha ingripit. Då hade det kunnat bli en riktigt bra bok. Jag ville ju trots allt veta hur det skuklle gå, och läste ut den.

 

 

"Irrbloss" av Ruth Galloway

Det här är den tolfte boken om den forensiska arkeologen Ruth Galloway, eller lektor Ruth Galloway, som hon föredrar att kallas. 

Jag tycker väldigt mycket om de här böckerna. Varför? De är inga Augustprisvinnare. De är inte STOR litteratur. Intrigerna är inte alltid jättebra. Så varför?

Det finns böcker man trivs i. Man tycker om karaktärerna, miljöerna och språket.

Språket är lugnt och sansat, det flyter utan att man hakar upp sig, det irriterar en inte med klyschor och onödiga förtydliganden. Författarens perspektiv är den begränsade allvetaren och tredje person, hennes tempus är nutid. Hon skapar med enkla medel en stor närvaro, och man lär känna alla karaktärerna med både brister och förtjänster. Karaktärerna i sin tur kan bli irriterade på varandra på ett mycket realistiskt sätt, men tolerans och förståelse finns alltid i grunden. Kanske är det därför man trivs? Det skapar trygghet. Miljön, med de karga strandängarna (saltängarna) i Norfolk ger i alla fall mig lust att resa dit. Den hopplösa kärlekshistorien mellan Ruth och Nelson lyckas vara spännande, till och med i bok nummer tolv.

När man har lagt ifrån sig nummer tolv längtar man efter nummer tretton. Gör om det om du kan!

 

Samlade verk, Lydia Sandgren

Det är inte varje år jag läser Augustprisvinnaren, men i år var det något som fick mig att göra det. Kanske det att Lydia Sandgren är en ung debutant, och vann över mastodonten och kulturmannen Clas Östergren.

Den är tung, jag skulle inte orka hålla den i händerna. Jag läser på läsplattan, maken lyssnar. Det är så vi gör nuförtiden.

Den har fått väldigt bra recensioner:

Aftonbladet: Under mina tjugofem år som litteraturkritiker på Aftonbladet har det inte hänt många gånger att jag fått äran att recensera en sensationell debut. Men Lydia Sandgrens roman Samlade verk lever upp till den beskrivningen. De nästan 700 sidornas lyskraft lägger det mesta av den svenska samtidslitteraturen i skugga.

Expressen: Men ibland dyker debutromaner – eller ja, romaner – upp som får mig att, tja, förstå att jag har saknat något väldigt konkret i den svenska prosafloran. Ja, att just det här behövs, på ett djupt och nästan nödvändigt sätt. Och det är den upplevelsen som berättar att det jag har att göra med är litteratur, på riktigt. 

En sådan roman är Lydia Sandgrens debut ”Samlade verk”. 

 

Alla är inte eniga. I DN förs en debatt. Någon tycker att skildringen av 70-talet inte skapar någon atmosfär. Vad tycker jag, som faktiskt upplevt 70-talet på första parkett (åren mellan 19 och 29 år gammal).

Jag känner igen mig till fullo. Ja inte i Göteborg, för där har jag knappt satt min fot, men i samtalen. I mitt umgänge handlade samtalen mer om politik, men faktiskt också om filosofi och litteratur och konst. Överhuvudtaget så pratade vi väldigt mycket på 70-talet. På fest gick man för att diskutera, dans förekom nästan aldrig. Skulle man ha satt på dansmusik och föreslagit pardans frampå kvällskvisten skulle man ha blivit betraktad som ett skämt. Istället trodde vi att vi löste livets gåtor – precis som personerna i Samlade verk.

Nu har jag inte läst ut boken än, så jag vet inte hur den slutar. Cecilia, som har försvunnit, är den stora gåtan. Varför lämnade hon sin man och - framför allt – sina barn?

Jag rekommenderar den, och håller med kritikerna om att det här är riktig litteratur. Och bra. All riktig litteratur är inte bra, precis som underhållningslitteratur kan vara antingen bra eller dålig. Det lärde jag mig av min mamma. Båda behövs.

 

 

Senaste kommentaren

19.11 | 10:30

Lycka till Pia och Bosse!
Hälsar Gun och Tingeling
😍🐩

31.08 | 17:04

Pia! Nu har Tingeling och jag läst om Bosse i din blogg. Stackars brorsan! Härligt att han nu mår bra. Det ska bli trevligt att träffas. Ta väl hand om er!

05.10 | 08:57

Illa med din arm! När det gäller ån så är ju både Trydeån och Fyleån bra namn. Förslag är att du helt enkelt blandar dem, till Tryleån.

Dela den här sidan