20. mar, 2019

Jag måste erkänna en sak: jag gillar inte det här moderna sättet att höja sig själv till skyarna. Berömmet ska komma från andra. Men i dagens värld måste man kunna det. Om man inte klarade av att framhäva sig själv innan, så får man lära sig när man söker jobb och ska skriva CV. Mina starkaste sidor … jag är bra på … och sen kommer frågorna igen om man lyckas ta sig till intervju. De unga har lärt sig, de har inga problem med detta, utan att skämmas för sig rabblar de upp alla de där sakerna som man ”ska” vara bra på nuförtiden. De är flexibla, positiva, kommer lätt överens med andra, får saker gjorda, ser möjligheter i stället för problem osv. Jag har jobbat som chef i sju år, och visst är det så att man slutar höra orden och istället tittar och lyssnar på andra signaler. Hur en människa pratar och gestikulerar, blicken, rörelserna, allt det där som gör oss till en person.

Jag minns min första jobbintervju, jag tror det var 1973, jag sökte ett sommarjobb som växeltelefonist (!). När chefen bad mig berätta om mig själv så avslöjade jag att jag egentligen var ganska blyg och inte gillade att prata i telefon. Och så var jag nog lite slarvig.

Jag fick inte det jobbet. Istället började jag som sjukvårdsbiträde, de anställde alla som stod på två ben.

För närvarande så måste jag göra reklam för mig själv om jag vill sälja några böcker. I dag har jag fått lite draghjälp av Jorun Modén. Jag gick en kurs för henne och skrev delar av Contra Tiempo under den tiden. Det var en mycket bra kurs, jag kan varmt rekommendera hennes kurser, det finns mycket att välja på. I alla fall, när jag gick den kursen så upptäckte jag att hon publicerar de elever som blivit utgivna på sin hemsida i ”Walk of Fame”. Jag var grymt avundsjuk på dem som fanns med där – och nu är jag med själv!

Det var dit jag ville komma. Här är länken:

https://forfattarkurs.se/walk-of-fame-vi-blev-utgivna/

18. mar, 2019

16. mar, 2019

Contra Tiempo har börjat säljas så smått. Människor som läst den har börjat höra av sig. Inte så många än – min mailkorg svämmar inte över – men många har tyckt så mycket om den att det egentligen räcker för att jag ska känna att det var värt allt arbete.

”Fantastiskt bra!”

”Så himla bra!”

”En bladvändare”

”Läser med förtjusning!”

” … beställde två till.”

”Inte min stil. Orkade inte läsa färdigt.”

Det sista sagt av exmannen. Kanske inte så konstigt. Han är man. Den här boken har kvinnor som målgrupp. Män får läsa om de vill, och tycka vad de vill också. Det får alla.

Något som är mycket viktigt för mig är vad de två kvinnorna tycker som läser på Ystad bokhandel respektive Gleerups Akademibokhandel i Lund. Det kommer jag få reda på i veckan som kommer. Då får ni som läser den här bloggen också veta det. Ni är cirka 80 stycken, om jag har tolkat siffrorna rätt. (100 – 120 besök/vecka.) Håll tummarna!

Utanför fönstret kvittrar pilfinkarna kring talgbollarna. Våren stampar på stället, snödropparna är snart utblommade. Katten vill fortfarande ha två måltider om dagen när nordan ligger på, vi har fortfarande våra vinterkläder, och hunden vill inte gå ut när det regnar. Vilket det gör, varje dag känns det som, men inte hela dagarna som tur är. Det behövs. Grundvattenförråden måste fyllas på ordentligt innan växtligheten kommer igång och slukar allt regn.

I går demonstrerade Greta tillsammans med hundratusentals andra över hela världen. Här hemma är både kvinnliga och manliga prussiluskor hånfulla och nedlåtande. Det gör mig så otroligt ledsen. Ser ni inte vad hon försöker göra? Förstår ni inte att det som måste göras måste göras nu? Av dem som är beslutsfattarer, av oss alla. Om vi tror att vi kan vänta tills Gretas generation har vuxit upp och blivit beslutsfattare så tar vi fel. Då är det för sent. Stötta henne istället för att gnälla!

Vad gör jag då, undrar ni nu.

Inte tillräckligt.

För er som inte sett Skavlans intervju med Greta, här är länken.

https://www.svtplay.se/video/20676232/skavlan/skavlan-var-2019-intervjuerna-sasong-2-dilemma-med-ada-hegerberg